En annan syn i gymmet...
Jag har kanske kört trettio styrketräningspass på Bosön och det är inte sällan jag ser barn i gymmet. Allt från åtta år och uppåt uppskattar jag.
Första gången jag såg en åttaring träna med en personlig tränare fick jag ett vagt minne av en dokumentär som gick på TV för ett par år sedan. Det var en personlig tränare som hade sin bas på Bosön och förespråkade träning med fria vikter för barn.
Idag har det kommit flera olika studier som styrker den tesen. Jag vill minnas att dokumentären som gick på TV utgick från de personer jag ser i gymmet på Bosön.
Det är verkligen en kontrasterande situation. I nästan alla andra gym i Sverige är det förbjudet med barn i gymmet men på Bosön ser man alltid barn i gymmet. Barnen jobbar med olympiska lyft och nästan bara teknik och rörlighet. Det rör sig knappast om några tunga lyft vad jag har sett. Det handlar om teknik med skivstång.
Det är spännande. Det känns återigen medvetet och väldigt strukterat. Fokus är verkligen på tekniken vilket är viktigt att belysa. Det är oerhört noggrann träning. Så skulle jag vilja beskriva det. Ibland kan jag nästa få uppfattningen av att många ungdomshockeylag borde gynnas av den inställningen.
När jag har pratat med hockeyspelande ungdomar och deras föräldrar som är involverad i hockeylag så kommer nästan alltid samma budskap fram efter en kort tid av samtalet. Nämligen träningsmängden. Min son tränar sju pass i veckan eller vårt lag tränar sex fyspass i veckan under sommaren.
Jag vet inte varför träningsmängden ligger så varmt om hjärtat för dessa människor. Visst är det imponerade med motiverade ungdomar. Det är verkligen en positiv sida av det. Verkligen, men jag upplever att noggrannheten är viktigt också.
Jag har pratat med några hockeytränare under min vistelse här nere och det var faktiskt dom som lyfte denna iakttagelse. Därför är det ämne uppe på tapeten. 
