Grym gästbloggning!
Reflektioner efter den spelmässigt bästa tävlingen någonsin,, hittills :-)
En andraplats på Svenska Minitouren, Hovås Open med rundorna 66-69 -5 och endast 2 bogeys på 36 hål.
Om Golf, Golfträning och Resultat.
Ofta kommer personer jag känner, medlemmar på klubben och frågar hur det går med golfen, jag brukar säga att jag spelar minst lika bra nu som under de 7 åren på Telia och Eccotour. -99 till-06
Då säger de, det måste vara för att det inte finns någon press på dig längre. Jag brukar säga ja, så är det nog.
Jag är en tävlingsmänniska ut i fingertopparna, så det hade nödvändigtvis inte behövt bli just golf som jag ägnat all tid åt under så många år.
Det är själva tävlingsmomentet med höjd puls, rädsla, glädje och ökad fokusering som jag vill åt. De två senaste åren har jag bara spelat två rundor som inte har varit tävlingsvarv, inspel till seriespel. ” Vanliga sällskapsrundor” är inget som intresserar mig speciellt mycket.
Så det där med att ”du har ingen press på dig längre” stämmer inte för jag vill ju känna press och allt vad det innebär.
Så efter helgens tävling har jag ändrat åsikt om mina tankar kring press mm.
Hur är det då möjligt att 8 år efter avslutat proffsspel på de nordiska tourerna leverera kanongolf??
Jag har några teorier om varför/hur det fungerar. (Gäller framförallt senaste tävlingen)
- Glädjen för spelet, när tiden att träna/spela är minimal är varje minut på banan underbart.
- Trygg i tekniken, jag vet min kapacitet och tar bra beslut med en lagom aggresiv spelplan. Att INTE slå ett slag om minsta tvivel finns.
- Jag har skaffat 4 träningsredskap : Golf In Sync (min egen uppfinning), Swing Yde, Putting Tutor och Square Triangle för att checka av de tekniska delar jag jobbar med. Enkelt/bra om man inte har tillgång till studio.
Jag vet också att jag inte har TID att ändra några större detaljer i tekniken så jag får köra med det som finns i bagaget.
Kunskap om bollflyktslagar, vad som påverkar vad för att göra små korrigeringar med framförallt siktet är ovärderlig.
Den stora skillnaden i helgens tävling mot tidigare tävlingar de senaste åren var att jag verkligen tog ett slag i taget och försökte göra det bästa av varje läge. (har ibland haft lätt att gå händelser i förväg med dåligt resultat som följd) Eftersom jag gick i ledarboll hade vi koll på de andras resultat och jag ville verkligen veta hur ställningen var under hela rundan. Vinnaren Magnus Bruhn gick -6 sista varvet så jag förstod tidigt att segerchansen var i princip borta, så det blev att försöka nå andraplatsen. På det 16e hålet var jag lika med båda mina medspelare jag träffade drivern tunt och den orkade inte över diket som korsar fairway, efter droppen fick jag ett bra mått. 155m medvind och bra vinlel mot green. En fin järn 7 stannade 2 meter från hål och parputten gick i. En av de andra gjorde birdie, ett efter. Hål 17 är banans tuffaste. Par 3 188 meter in i vinden, en ok järn 3 ca 8 meter från hål, en medspelare låg precis bakom min markering så jag fick bra koll på linjen, då kom en riktigt skön känsla om att sänka putten, den satt mitt i. Han som ledde med ett gjorde bogey så jag var ett före de andra. Det kändes helt enkelt som om den beryktade Zonen var där på besök större delen av tävlingen.
Många gånger tidigare hade jag vikt ner mig efter att drivern träffade diket på 16e men denna gången blev jag bara mer taggad att avsluta på ett bra sätt, med ett första mål: att slå nästa slag på bästa sätt.
Vart vill jag då komma med denna text??
Hitta din egen grej, varför du spelar golf.
Tro inte att förändringar är lätta att göra, det tar tid.
Hur kan jag få ut maximalt på banan med nuvarande förmåga.
Njut på golfbanan.
Lycka Till
Niklas Eliasson
Grundare av Golf In Sync
Tidigare tränare på Vallda G&CC
