Stålebring Golf Academy

 

En stor del av den mentala träningen som finns utgår från alternativa tankar. Tankar som ska motarbeta/överbevisa/slå ner den obekväma tanken/känslan som personen upplever hindrar hen.  En person som är rädd för att tala inför publik kan ifrågasätta vad rädslan består av och vad som är det värsta som kan hända vid föredraget egentligen. På så sätt kan rädslan tappa sin styrka då personen upptäcker att det värsta som kan hända inte är lika hemskt som som rädslan i sig.

I fallet ovan med den talrädde var just alternativa tankar som ”vad är det värsta som kan hända - är det verkligen så farligt - går livet vidare fast jag stakar mig eller glömmer bort ett ord” själva vapnet mot rädslan. De ska skapa perspektiv på de negativa tankarna och förminska deras trovärdighet. Extremt vanligt tillvägagångsätt i all form av mental träning samt terapi.  

Jag har dock upptäckt att desto mer jag kämpar mot en negativ tanke/fiktiv omedveten föreställning desto mer kontraproduktivt blir det. Är jag slagrädd från tee så blir den slagrädslan mer tillfreds om jag börjar ifrågasätta den. Jag ställer liksom upp på den negativa tankens villkor och just det älskar de negativa tankarna som gärna "tar fighten" och har tusen fiktiva argument som äger även de bästa alternativa tankarna.

Istället för att kämpa så frenetiskt för att bli av med de negativa tankarna kan det vara produktivare att endast observera de som just tankar och rikta fokus på något annat, något större som sin andning eller sin medvetna närvaro här och nu. Budskapet blir då för den slagrädde golfaren att det går att slå ett bra utslag även med slagrädsla, man behöver inte bli kvitt den. En paradox.

 Att lära sig i tidig ålder att negativa känslor samt tankar kan få finnas till, kanske till och med ta dessa i hand och välkomna dom, är nog en smart idé. Det går trots allt inte att tänka bort en tanke men att uppmärksamma sin andning, fågelkvitter och solen som värmer är bra mycket lättare.

Med träning händer det.