Jag är helt säker på att tekniken på alla elitsatsande juniorer är grymt viktigt och många gånger tränas det för lite teknik. Fördelen med att träna teknik är att det ger en faktiskt trygghet i att slå bollen bättre och därmed också en mental trygghet. Eftersom jag har läst en några kurser KBT på universitetet ställer jag mig ofta frågan vad som händer när tekniken är duglig för en spelare.
Efter i vinter kan jag tycka att det finns ett par juniorer som faktiskt svingar klubban så pass bra att man skulle kunna förvänta sig en betydligt bättre säsong i sommar. Vad som gör att vissa spelare inte levererar på tävling är något vi golftränare nog upplever som mest frusterande av allt. Man kan känna att det är svårt att förstå vad som egentligen händer under tävling speciellt om man är van att analysera teknik.
Jag har absolut inget facit och det kanske inte finns något facit men jag tror att det handlar om en spelares kompetens att vara utanför trygghetszonen. En spelare som känner nervositet, upplever press och känner sig osäker är utanför sin trygghetszon men kan med ett långvarigt arbete har hittat olika verktyg för att hantera just dom känslorna. Jag tror också att det inte är speciellt bara för golfbanan utan jag är fast övertygad om att dessa verktyg går att hitta överallt där press huserar.
Det som kittlar mig är att mina bättre juniorer får upp ögonen för tjusningen och meningen med att lämna sin trygghetszon och lära sig verktygen. Det gäller både på och utanför golfbanan och med en stor acceptans och ödmjuk attityd till "misslyckanden".
Jag tränar en hel del på gymmet med några av juniorerna som är mellan 15-18 år och satsar på golfen och redan där finns det fantastiska möjligheter att lämna trygghetszonen, vilket jag själv också ser framemot att göra. Jag tror inte att kroppen eller hjärnan bryr sig så mycket om man lär sig hantera sin press och nervositet på golfbanan eller om man ska gå fram till en snygg tjej på gymmet. Jag tror man bemöter samma känslor och lär sig hantera samma känslor och därmed blir man duktigare på att befinna sig utanför trygghetszonen.
En viktig nyckel till att våga utvecklas är en stark känsla av acceptans och att fokus ska ligga på att följa sina beslut trots att resultatet inte blir som man tänkt sig. Det går helt enkelt inte så bra att påverka resultatet och det är därför fokus ska ligga på processen. Att tänka lite som att jag slår hellre drive på detta hål fast jag upplever stark nervositet för det är att följa min ursprungliga plan, det att följa mina procesmål och förhopningsvis så har jag ett par mentala knepp för att hantera min nervositet.
Det kan liknas med att gå fram till en snygg tjej på gymmet fastän det känns jobbigt, utelämnande och med risk för att jag blir nobbad. En stark och alternativ tanke ska då vara att jag med hjälp av dessa utmaningar följer mina mål, är sann mot mig själv för jag ville faktiskt prata med den här tjejen när jag såg henne och ständigt får möjligheten att "öva" på att vara utanför trygghetszonen.
För att detta ska vara möjligt måste man se den långsiktiga fördelen med att vara sann mot sig själv genom att vara måste man vara i ett så otroligt accepterande klimat och det är jag taggad att skapa bland våra satsande juniorer.
Fortsättning följer!
Med träning händer det.
