Stålebring Golf Academy

Om jag ska försöka ge en gissning på vad som skiljer är nog att framgångsrika spelare hanterar press och problem bättre än majoriteten. Om man tittar på en juniortävling så är det svårt för barn och ungdomar att lära sig den kompetensen eftersom föräldrar oftast vill sina barn för väl. Man vill så gärna att ska det gå bra för sitt barn vilket är helt naturligt och så självklart att man stryper sitt barns förmåga att själv hantera problem.

Viljan att hjälpa sitt barn så oerhört mycket under hela uppväxten gör att så fort barnet känner oro, ångest, stress så måste det ”hjälpas” till och det ska så fort bli ”bra igen”. Det här skapar två problem. Det första är att känslor som just oro, ångest och stress blir förbjudna och vi vet att ju mer man motverkar en känsla desto större verkar den växa sig. Det andra är att man fråntar barnen möjligheten att själv hantera sina känslor.

Det är ett känsligt ämne eftersom det egentligen inte handlar om golf. Det handlar mer om uppväxt och psykologi och jag vet att jag är golftränare och inte psykolog ;)

Jag tror dock att det är ett väldigt intressant ämne eftersom det så oerhört tydligt bland idrottande juniorer (inklusive mig själv som junior) att man dag ut och dag in fråntar spelare på juniortävlingar viktiga mentala kompetenser.

För att koppla ihop detta inlägg med föregående inlägg om att inte sköta sin rutiner på grund av att man har en hög score så kan man isånnafall fråga sig om man förväntar sig att ens tillvaro alltid ska vara problemfri. Om man endast sköter sina rutiner utifrån en situation då spelet är bra då kan man lika gärna lägga ner golfen. Hel grejen med att förbereda sig är att man förbereder sig mot allt, dåligt som bra.

Juniorer måste bli bra mycket mer objektiva kring sin tillvaro och inte reagera på allt som inte är bra. Det är inte resultatet som är grejen, det är inte resultatet som är grejen och man kan inte säga det för många gånger.  När man börjar förstå det så uppskattar man resan dit och man uppskattar den nyans som skapas från mixen mellan framgångar och problem.

Med träning händer det!

 

 

I helgen hade vi en omgång från Skandia Tour på Öjestrand där många av de juniorer som jag tränade både deltog och placerade sig väl. Jag tog tillfället i akt och åkte ut på banan och tittade på spelet och det var tråkigt att se att så stora delar av startfältet inte gav sig själv de rätta förutsättningarna. Riktigt tråkigt och framförallt oprofessionellt.

 Ofta är juniorer så pass kortsiktiga i sitt tänk att man tänker att i sviterna av en hög score så ”spelar det ingen roll” och helt plötsligt så ändras rutiner som man egentligen skulle behållit vid en annan score, en bättre score. Det kan handla om att man inte är lika noga med att läsa greener, man slutar dricker vatten, man struntar i att skjuta med laserkikaren och ”höftar” avståndet eller man kanske rent av inte markerar bollen på green trots att bollen är täckt av lera. Ännu värre är ju alla dessa juniorer och föräldrar som kommer in i shopen och köper regnskydd, regnkläder, regnhandskar eftersom det har man tydligen inte packat med fast man åker på en tävling i september i Sverige. Varför ska man då åka på tävlingen undrar jag.

Det är just det kortsiktiga tänket som skiljer oseriösa juniorer från seriösa juniorer. Det handlar inte om att man ska vifta med en trollstav och helt plötsligt ska man göra 2 birdies i rad, det handlar om något som är så mycket större än så. Det handlar definitivt om långsiktiga målsättningar och värderingar och i en seriös plan är scoren bara en effekt av vad jag gör för handlingar.

 Ni som får känslan av att jag skriver ett utdömande inlägg och anser att jag är för kritisk har helt fel. Jag kommenterar samt belyser endast en inställning och attityd hos varje spelare och är den konstruktiv så är alla resultat en framgång, även om man skjuter 90. Börjar man förstå det resonemanget så har man kommit långt. Det gäller även utanför golfbanan och det ändar upp i att man börjar gillar resan mer än själva målet. Då blir man riktigt effektivt och får en konstruktiv tillvaro.

 Mest förvånad blir man över hur man som förälder kan spelarna hur det går när dom inte förberett sig ordentligt, då kan man ju inte utvärdera något.  Då blir det ju helt fel eftersom man inte kan göra sådant general fel. Då är man i förlorarcirkeln.

 När resan i sig blir viktigare än resultatet, på och utanför golfbanan, är värderingskompassen inställt helt rätt. Når man flyttar fokus från resultatet till själva processen och när man börjar inse den magiska känslan av kontroll det ger då är man en vinnare. Det enda man  behöver göra då är att då och då utvärdera vart man är påväg och reglera riktningen.

Med träning händer det!