Stålebring Golf Academy

Förra helgen deltog jag som coach i Super Camp som är juniorers första väg in i landslagsverksamheten och vi är tre coacher som arbetar med en grupp särskilt uttagna juniorer.

Det som slog med i helgen är att vi golftränare inte fungerar som instruktörer under denna helg utan som coacher vilket är rätt ovanligt då vår yrkesvardag nästan bara består av ren instruktion. Att vara coachande handlar inte om att vägleda i rätt eller fel svingtekniskt utan det handlar snarare om något mer holistiskt än så. Att vara coachande handlar om att belysa varje elevs bollflykt snarare än att ändra bollflykten. 

Vad som blev tydligt för mig under denna helg är att jag inte heller skulle vilja ändra fritt främmande spelares bollflykter eftersom det är för svårt att göra det på ett bra sätt så omedelbart. Jag vet inte vilken miss dessa spelare har, jag vet inte vad dessa spelare känner kring sin miss under tävling, jag vet inte vad dessa spelare har för unik anatomi och kanske mest centralt av allt är att jag vägrar ändrar en sving för att den inte ser bra ut på video.

Om du har en golftränare som är lite avvaktande och kanske ibland säger att han/hon inte vet varför det blev en miss så har du nog en rätt bra tränare. En tränare som säger ”jag vet inte” förhåller sig till sanningen och framförallt så är det kompetent av den tränare att säga ”jag vet inte”. 

Att inte veta är normalt. Att inte veta vad en miss beror på är sunt och tyder inte alls på okunskap hos tränaren utan på kunskap. Kunskap att förstå att allt inte behöver kunna förklaras med estetiska positioner på videon. Spelet är så mycket större än så. 

Säger din tränare att han eller hon inte vet men vill gärna försöka att hjälpa dig som elev så har du förmodligen en riktigt bra tränare som agerar från hjärtat. 

Med träning händer det.

 

 

 

Det hände en intressant incident på vår träning med juniorerna idag. På lördagar kör vi spår/blad –matcher vilket är veckans höjdpunkt men även riktigt effektiv träning. Jag vet faktiskt inte om man kan göra träning inomhus mer meningsfull än det upplägg vi hade idag på träningen.

Matcherna bygger på att man ska slå så nära mittlinjen (repet på nätet) som möjligt med olika skruvar. Det är med andra ord extremt viktigt att siktet på trackman är inställt rätt. För att kontrollera siktet gör man en knapptryckning och det tar max 20 sekunder. 

När det var min tur så slog jag precis på repet och såg att jag hade 0 i path men ändå en face angle som var 3 grader stängt. Jag blev förvånad och bad om att få kontrollera siktet som var felinställt. Att upptäcka ett felinställt sikte är fantastiskt bra träning. Det kräver spår/blad-kontroll samt det viktigaste av allt – att man tar ansvar för sin bollflykt.

Med träning händer det.

Ovan är en bild från vår senaste träning med våra utvecklingsjuniorer. Sista delen av träningspasset gick ut på att känna sin egen bollflykt snarare än att slå rätt. Alla skulle slå ett slag var och innan slaget berätta för de andra vilken bollflykt man ville skapa. Målet var såklart att lyckas med den bollflykten man bestämde sig för men ännu viktigare är faktiskt att gissa vad det faktiskt blev för bollflykt.

Att slå fel bollflykt men att gissa rätt bollflykt är bättre än att slå rätt bollflykt och sedan gissa fel.

Att spela bra golf eller att lyckas med sin teknikträning handlar om bollträff och spår/blad-kontroll. Att bygga en bra spår/blad-kontroll handlar inte om att inte missa slag ibland. Det handlar om att vara så kalibrerad att man känner sitt spår/blad och kan gissa rätt efter man slagit. Det är rätt bra att vara inomhus vid en sån övning eftersom ingen ser bollflykten förutom den som tittar på TrackMan.

Med träning händer det.

 

 

 

Två steg framåt, ett steg tillbaka 

Min upplevelse av att ta professionell hjälp från en meriterad golftränare som har tillgång till den modernaste tekniken är förmodligen samma som du har. På ett föredömligt sätt får jag förevisa mina färdigheter vartefter tränaren i dialog med mig avgör vart arbetet för att förbättra mitt golfspel ska sättas in. Viljan att bli bättre har drivit mig att söka hjälp och utgör bränslet att genomföra en förändring. Stärkt av ny insikt lämnar jag lektionen för att fortsätta arbetet på egen hand. Motivationen är hög när jag styr stegen mot rangen för att öva på min uppgift. Det första övningspasset går i regel bra. Det nya är i färskt minne och viljan att bli bättre är på topp. Tillbaka till rangen och på det igen är devisen. Först efter några träningspass på egen hand går det upp för mig. Det här var svårare än vad jag hade tänkt mig. Varför har jag så svårt med just detta? Känslan av misslyckande smyger sig på. Frustrationen knackar på dörren och besvikelsen över att det går dåligt ger en sur smak i munnen. Det är lätt att bli arg och använda ilskan som bränsle att genomföra ytterligare övning. Faktum kvarstår, jag står inför en stor svårighet och glädjen med golf är som bortblåst. Vad gör jag nu? 

Är det någon som har numret till jourhavande golfmedspelare som kan prata förstånd med mig? Vi har nog alla varit där och ställt oss själva frågan vad är det jag håller på med? Känslan av att vara värdelös. Ja, riktigt kass på något. Är det till min golftränare jag ska ringa för att få hjälp att komma upp ur gropen av tvivel jag grävt? Att ta kontakt med golftränaren är ett alternativ. Ibland kan det vara bra att få ge utlopp för frustrationen och få några uppmuntrande råd. Ett annat alternativ är att förstå vad som hänt och att ta ansvar för situationen. En svaghet hittades. En förändring infördes. Att få bukt med svagheten och införliva förändringen kräver arbete och uthållighet. Det går dåligt därför att jag inte är bra på detta och det är orsaken till att jag övar. Att det går dåligt och är svårt är normalt när jag lär mig något nytt. Det tar tid att åstadkomma en förändring. 

Jag går igenom alla faser efter varje lektion, upp som en sol och ned som en pannkaka. Först när jag kraschat inser jag min svaghet. Bit för bit börjar jag krypa upp ur den grop jag grävt åt mig själv. En lyckad övning blir två och sakta kommer resultatet. Det jag sår skördar jag. 

Vissa moment kommer ta lång tid att bemästra. Jag är okej med att det tar tid. Det finns inga genvägar. Jag vill bygga en stabil grund att vila min golf på. Personligen försöker jag lägga in sex till åtta egna träningspass mellan varje lektion. Det ger mig tid att nöta in det nya och ta höjd för berg- och dalbanan som handledd övning innebär. Varje lektion är två steg framåt mot bättre golf. Varje svårighet är ett steg tillbaka. Steg för steg kämpar jag vidare mot bättre golf. För innerst inne vet både du och jag att bortom det svåra väntar det roliga. 

En ny säsong med ett bättre golfspel. 

Hans-Olof Backberg

 

Igår hade jag en lektion med en äldre dam som i samband med hennes spår/blad – ändring började toppa bollen med drivern. Vi såg att det var toppar eftersom vi hade sprutat torrschampo på klubban.

Det första hon säger är inte att hon vill pegga högre utan att hon borde kunna träffa mer i mitten oavsett höjd på peggen. Det är stort, riktigt stort och ovanligt. Hennes adekvata syn på problemet med toppen är nog så ovanligt som en elev på femtio elever. Med andra ord så är det mycket sannolikt att du som läser detta skulle gjort tvärtom mot damen.

Vad var det som var så bra med hennes lösning ? 

Hon tog ansvar för sin egen golfträning och valde att belysa problemet istället för statiskt trams. Problemet var att hon just då var okoordinerad och toppade bollen, vilket gäller oavsett pegghöjd. Det gäller oavsett pegghöjd och den kompetens som just då var otillräcklig var koordination och inte pegghöjd.  Såklart peggade hon lägre så hon fick effektivare träning :) 

Med träning händer det.