Stålebring Golf Academy

 

I juni började våra juniorer på klubben att skriva ned 15 positiva saker från sin tävlingsrunda och 3 saker som kan bli bättre efter varje tävlingsrunda. Tanken med fördelningen var att bryta den negativa trenden som lätt kan skapas efter dåliga rundor genom att faktiskt belysa så mycket som 15 positiva saker. 

Ibland säger juniorerna att det är så svårt att hitta 15 positiva saker vilket jag inte håller med om alls.  Jag tycker att man borde ha så pass bra koll på sina egna styrkor och svagheter att man kan med lätthet förstå vad som påverkar sin egen score till det bättre. Hittar man inte 15 saker som bidrar till sin egen utveckling är man på tok för oengagerad i sin egen golf.

Jag sa lite hastigt till juniorerna att jag skulle lätt kunna ”lista” 15 saker på 9 hål endast och det tror jag fortfarande inte är något problem. Här kommer min lista från senaste tävlingsrundan:

 

Hål 1

1.    Jag bestämde mig för att inte ta mer än 10 sekunder på mig från att jag ställt upp mig över bollen och till själva slaget. Det lyckades jag med.

2.    Jag försöker att undvika att pegga mina slag utom driver som jag peggar lågt. Det känns riktigt ovant men jag vet att om jag slår mer ned på bollen (effekten av att slå utan pegg) så blir min bladkontroll bättre. Jag peggade inte min spoon på första tee.

3.    Jag slog spoon istället för driver på utslaget för att kunna slå mer ner på bollen samt att tvinga mig själv att verkligen svinga hårt istället för att svinga mjukt som oftast händer när jag spelar dålig golf.

4.    Jag slog en svagare klubba än vanligt på andraslaget för att tvinga mig att slå till bollen hårt. Precis som föregående punkt. Detta gav mig ett bra tempo redan från start.

5.    Jag började redan på hål 1 att dricka vattnet som hade med mig.

Hål 2

6.    Jag peggade inte utslaget med min hybrid.

Hål 3

7.    Jag var rädd för att slå bort bollen och ville verkligen slå en kortare klubba som hade gett mig ett blint inspel. Jag valde istället att slå en spoon och valde draw som bollflykt och höll mig till det beslutet.

8.    Jag gick för flaggan på andraslaget trots att det var ett ”strategiskt” dumt beslut så vet jag att den långsiktiga vinsten av att utmana mig själv med wedgen är så mycket större än en missad green.

9.    Jag såg verkligen till att slå till min birdieputt hårt trots att det fanns risk för att ”gå lång”. Jag vill komma bort från tanken att ”nöja mig med par” trots att det kanske blir bogey just på det hålet.

Hål. 4

10.  Jag valde en tydlig skruv att knyta an till på utslaget på detta par 3 hål och jag lyckades med det. Det fanns en stor vinst i att lämna mitt ”stockshot” och utmana min spår/blad-kontroll. Peggade inte bollen heller J

11.  Jag slog till putten för par riktigt hårt för jag ville verkligen intala mig att jag hade valt en grym linje och läst putten helt rätt.

Hål 5.

12.  Första riktiga missen. Jag tar en för stark klubba på utslaget och går ner aningen i svingtempo vilket skapar passiva höfter och en stark hook som håller på att gå Out . Jag känner verkligen att jag aldrig ska göra om det misstaget under rundan, det gör mig riktigt motiverad.

13.   Jag slår en väldigt ”för kort” klubba in till green och slår den hårt för att komma tillbaka in i mitt hårda tempo som är nyckeln för mitt spel. Slår den till riktigt bra längd från pinnen.

Hål 6.

14.  Slår en kort klubba på detta par 3 hål och duffar den tyvärr. Jag är nöjd över att jag inte peggat bollen samt att jag slår till den hårt.

Hål. 7

15.  Slår min första driver och peggar den lågt som sjutton och njuter av att jag vet att jag kommer ha ett blad som inte roterar särskillt mycket i träffen. Slår den för övrigt stenhårt :)

7 hål räckte för mig. 

Mina tre förbättringspunkter är att slå bättre slag med wedgarna ( gjorde för lite birdies pga av att jag slog för långt ifrån pinnen med wedgarna), bli lite mer neutral i Path (lite väl mycket inside just nu och mina missar var hook) samt att bli bättre på rullchippar ( gjorde inte en enda "upanddown")

Prova ni också att lista er senaste runda på följande sätt !

Med träning händer det!

 

 

 

Oavsett vad för slags idrottsrörelse man tittar på så brukar en skolad rörelse ge intrycket av att det ser enkelt ut att generera stor kraft. En duktig sprinter gör att löpningen ser väldigt "effortless" ut trots att det går väldigt väldigt snabbt. Skönsvingade Ernie Els och Rafael Jacquelin ser ut att svinga klubban löst och ledigt men TrackMan berättar för oss att anledningen till att de avfyrar misiler med drivern är att deras club speed är mycket hög.

 

Det är ett återkommande tema att bra idrottsrörelser generar hög fart utan att det ser ansträngt ut och du kan faktiskt vara närmare detta fenomen än vad du tror. En av många elever som bevisar just detta är eleven nedan som slår två slag efter varandra med drivern. Det är alltså två påföljande slag där klubbans hastighet ökar med nästa 10 mph vilket är en otroligt stor ökning. Vad är hemligheten?

 

Hemligheten är siffran som heter SWING DIR och står för svingriktningen. Istället för att svinga klubban 17 grader utifrån och in så svingade eleven klubban rakt mot målet. Bästa beskrivning är att eleven går från att svinga klubban som om hon ska slå en underskruv i tennis till en stor stark forehand.

 

Eftersom rörelsemönstret för en forehand är ett effektivare sätt att slå golfbollen så behöver inte eleven använda speceillt mycket muskelstyrka vilket gör att den fysiska ansträngningen är mindre och klubbans hastighet  blir högre. 

 

Kika på sifforna nedan. Med träning händer det!

 

Slag 1 " Öppna axlar, öppna höfter och brant svingstart"

 

 

Slag 2 " Rakt sikte med axlar, höfter och fötter samt en mer innåtgående svingstart"

 

 

Och helt plötsligt händer det, jag skjuter 4över par på vägen in (5par, 4 boogies) och det blir sänkning för dagen med 37 poäng. Drivern gick längre och längre, även fast jag inte tar i något över huvud taget, det bara sker. Jag blir lugnare och tryggare i mitt järnspel och närspel eftersom övningen med drivern från tee smittade av sig på hela övriga spelet. 

 

 

 

 

Om jag bara fick välja en sak att arbeta med hos mina elever så skulle det lätt vara attackvinkeln. Det skulle nog alla instruktörer välja som arbetar med amatörgolfare. Motiveringen är enkel, det går inte att få bollen att lyfta med en dålig attackvinkel men det går att kompensera om du slår med ett snett spår.

 

När en golfare skopar bollen hänger det ihop med en positiv attackvinkel och en vanlig siffra som jag avläser när elever slår järnklubbor är en attackvinkel på ca +4. Det är en riktigt stor skopning och funkar nästan aldrig från gräs. Det som är positivt med den nya TrackMan är att den visar just attackvinkeln även på långsamma svingar.

 

En fungerade attackvinkel med järnklubbor är ett par grader neråt dvs ca -3 så klubban inte exponeras för marken innan utan riktas mot bollen direkt och når sin lägsta punkt efter bollen istället för framför. Det är egentligen nu jag kommer till detta inläggs syfte, om jag flyttar tillbaka bollen mer mot höger fot för att få en mer attackerande infallsvinkel på elevens klubba ger en bolls bred endast 1.3 grader mer ner på bollen.

 

Vad det säger är att man inte alls kan åstadkomma så mycket ändring med hjälp av bollplacering men ändå förväntar sig väldigt många golfare att man ska få en snabb lösning med bollplacering. Missförstå mig rätt, att jobba sk GUBBS är genialiskt men för våra elever är det implicita övningar som ger framsteg men tyvärr så säljer  inte implicita övningar in sig själva.

 

En implicit övning är för mig en ”klara av-övning” där eleven tvingas lösa ett problem och problemlösningen i sig är extremt effektivt. Den upplevs dock jobbig eftersom eleven tvingas träna och lära sig på riktigt.  Implicit inlärning är som anabola steroider för en kroppsbyggare, det ger en sjuk effekt!

 

Exempel på implicita övningar för att lära sig att attackera bollen är att slå med hinder framför bollen eller att slå bollar från en nerförsbacke. Det kan också vara att tejpa fast en tejpbit efter bollen som man ska kunna slå bort.

 

 Med träning händer det!

 

 

Jag kikade nyss igenom en PDF-fil från en närspelslektion jag hade igår där jag upptäckte att jag och en elev hade slagit väldigt lika hastigheter på nästan alla våra pitchar som skulle till en och samma flagga under hela passet. Fastän vi gav vår 56-gradig wedge samma hastighet nästinitll jämnt så skiljer sig slaglängderna avsevärt. Både jag och min elev har rätt låga handicap om man jämför med snittspelaren vilket gör det ännu mer intressant.

 

Det verkar vara svårt att slå bollen lika långt varje gång fast jag vet avståndet till flaggan och faktiskt ger klubban lika fart varje gång. Det innebär att det är viktigare att träffa bollen på samma sätt ( slå med samma spin, loft och launch) än att mäta upp avståndet till flaggan. 

 

Det innebär ju att en avståndsmätare för amatörgolfaren inte direkt bättrar på deras längdkänsla eller längdkontroll utan det är istället kvalitativ träning av bollträff som gör det. Köper man dessutom en gpsklocka som inte mäter exakt till flaggan så är det ännu sämre. Det finns helt enkelt bara ett sätt att förhålla sig till längdkontroll och det är att skapa en och samma bollträff. Steget vidare är dessutom att skapa spinn så bollen stannar där den landar.  Efter det kan man förlita sig på det givna avståndet.  

 

Med bollträff händer det!

 

 

 

 

Under vintern har jag själv tränat rätt mycket golf och siktat in mig på att göra det som jag tror är rätt för mig och mina elever, att träna på motsatsen till min miss. Det vanligaste exemplet är en elev som missat mycket höger genom en stor slice som får träna på att hitta en ny rörelse som skapar en vänsterskruv och gärna en stark draw.

För mig är det lika tydligt som i exemplet ovan. Jag har slagit för mycket draw och kommit för flackt in till bollen vilket skapat en osäkerhet dels kring sikte men också över bollträff från lite sämre underlag.

Naturligtvis vet jag precis hur jag ska lösa dessa saker och jag har förstått att jag måste överdriva men tydligen så har jag inte förstått vikten av att träna i rätt miljö för att befästa mina ändringar. Jag har verkligen levererat bra AoA och fade som är den motsatta skruven till det jag ville bli av med hela våren men ändå kryper det gamla rörelsemönsret fram när jag spelade årets första rundor i Marocko.

Helt ärligt så blev jag riktigt förvånad över det eftersom jag har slagit så pass annorlunda inomhus under en så lång tid.  Det positiva är att jag faktiskt löst mitt svingproblem. Det som saknades var att jag behöver träna i en annan miljö och att våga göra det nya på banan.

Av allt detta så summerar jag det på ett sätt som får vara in röda tråd i sommar och ni som gjort läxan i vinter och tränat in en ny rörelse får gärna kopiera min strategi:

Jag bestämmer mig hellre för att slå på mitt nya sätt och misslyckas än att lyckas genom att gå tillbaka till min gamla rörelse.

Med träning händer det!

 

 

Att slå ner på bollen och placera svingbågens lägsta punkt bakom och lägre än bollen kan vara det som amatörer har sämst koll på. Oftast känner man till flertalet andra begrepp som är mycket mer komplexa än den simpla vetskapen om att man måste slå ner på bollen för at få en bollflykt. Skulle jag få välja endast ett tips att instruera kring resten av mitt liv så skulle det vara att slå ner på bollen, lätt!

 

En vanlig procedur i en lektion är att först jobba riktning med spår/blad för att uppnå raka slag och sen tillkommer det nästan alltid för spelare med högre handicap att dom behöver få veta att man också måste slå ner på bollen för att det ska bli en hög bollflykt, istället för en låg toppad boll.

 

Bakgrunden till varför man inte slår ner på bollen kan vara flera orsaker. Man kan ha slagit låga toppar under lång tid och tror att man måste lyfta/skopa bollen för att få höjd. Man kanske har slagit en rejäl duff innan bollen så man gjorde illa sig och därmed är rädd för att slå ner på bollen. Hur som helst så är det viktigt att man berättar för väldigt många elever att dom faktiskt måste slå ner på bollen för att få lyft i den.

 

En av de absolut bästa övningar som alla amatörer borde och måste lära sig för att kunna träffa bollen på rätt sätta är att lägga ett hinder framför bollen, en handduk eller en headcover ca 30 cm framför. Det man ska klara av är att slå till bollen med bra träff utan att slå i hindret.  Det är ofantligt många som inte klarar av detta och missar bollen. Klarar man inte av detta så kommer man heller inte kunna träffa bollen bra ifrån gräs och man kommer heller inte kunna utveckla sitt spel till hyfsat lägre nivåer. Ändå är det säkert 80 % som inte klarar av detta utan rätt mkt träning, det säger en del om hur viktigt det är att arbeta med denna kompetens.

 

Testa och prova denna övning hemma.

 

Med träning händer det

 

Den största anledningen till varför man investerar i en ny TrackMan 4 är för att den läser av korta slag såsom pitchar och till och med längre chippar. Vad som blir tydligt när man får se siffor på pitchar är hur otroligt mycket det dynamiska loftet kan skilja mellan olika slag.

 

Spridningen i loft kommer från att träffarna påverkar klubbans loft oerhört vilket kallas för ”vertical gere effect” och det är inte alls ovanligt med skillnader upp till 15-20 grader.  Det likadant som att växla fem-sex klubbor uppåt eller nedåt och det är givetvis förödande för längdkänslan. 

 

Det är svårt att förstå hur loftet kan påverkas så mycket utan en TrackMan och då är det sannolikt ännu svårare att motivera för en elev att det är så utan att påvisa det på skärmen. Den stora anledningen till varför träffen varierar så mycket är att klubban har lite för mycket AoA vilket gör att träffen kan ”klättra” upp rätt friskt på klubban och därmed ”pressa” upp loftet.  Generellt sett är lösningen ofta att minska AoA dvs slå ett flackare slag.

 

Genom att slå ett flackare slag blir ändå den låga pitchens AoA ca -5 vilket det oftast inte känns som för eleven, det upplevs flackare. Det i sin tur gör ju att man kan dra slutsatsen att Bounce och sulkontakt inte har lika stor betydelse som många leverantörer menar. Sulan och Bounce är viktiga när man slår korta och långa chippar men slag utöver det flyttas klubban lägsta punkt rätt långt bakom bollen vilket spelar bort sulan och Bounce rejält. Bounce och sula är viktiga då klubbans lägsta punkt är nära eller framför bollen.

 

Så det jag har blivit varse om är att det inte är en bra ide att mäta upp hur långt man slår sina wedgar innan man har lärt sig att slå med ett konstant dynamisk loft. Att slå wedgar med mycket spinn är också direkt kompatibelt med ett lågt dynamisk loft och en låg Launch men friktion är fortfarande den viktigaste parametern för hög spinn (bra boll och bra grooves).

 

Ska du göra birdies behöver du kunna stanna bollen där du landar den.

 

Med träning händer det!

 

Något som vår golfklubb måste vara bland dom främsta på är hur bra dom dåliga spelarna tänker kring sin egen golf. TrackMan spelar giveitvs en stor roll i detta och har möjliggjort för folk att bli objektiva i sina analyser om sin sving.

 

Det är ju dock fortfarande relativt vanligt att jag kliver in på gymmet eller någon annanstans för den delen och möter en golfspelare som börjar prata golf vilket är trevligt. Är det en spelare som inte tar lektioner är det vanligt att dom säger att dom måste lära sig tänka rätt och att det är det som absolut gäller för dom. Att tänka rätt på banan och få samma känslor som på rangen är nyckeln och inget annat. Varje gång jag hör det så blir jag illa till mods och speciellt illa till mods blir jag när någon anmärker om att man inte ska klanka ner på mentalträning.

 

Grejen med dessa spelare är att nästan alla har en positiv AoA med järnklubborna och en lägsta punkt i svingen som oftast också är innan impact vilket gör det helt omöjligt att slå järnklubbor ifrån gräs om inte man får använda peg.

 

Så det tiotusentals golfare egentligen säger till mig på gymmet är typ, jag har ett svingfel som jag kan fixa men jag gör det inte för jag vill istället lära mig att tänka rätt. Då tror jag knappast att samma person undviker allergimediciner om man är pollenallergiker och istället väljer att ”tänka rätt” för att hantera pollen och går runt och tänker bort snor.

 

Just korrelationen mellan personer som slår dåligt på banan med järn och bra på rangemattor och en positivt AoA. Det i sin tur leder oftast till att man tror att man behöver lära sig att tänka rätt för att man slår så bra på rangen. Dock vet vi ju att rangemattor är världens största skämt samt att mentalträning är till för att lyfta fram en bra teknik, inte att bota teknikfel. Det är ju alldeles självklart att jag också skulle bli livrädd om jag hade en positivt AoA på mina järnklubbor.

 

Med träning händer det!