Hängivenhet när den är som bäst!!
Vad man än håller på med måste väl hängivenheten till processen vara den viktigaste framgångsfaktorn. Är jag inte hängiven lägger man väl av med det man sysslar med ganska snabbt?
Känslan av att vara hängiven till något är fantastisk. Då kan man lyckas med vad som helst tror jag. Om man är hängiven under en långt tid till något, år efter år, då sker det magi.
Idag hände det något roligt. Jag arbetar inom skolans värld också. Lärorikt till tusen. Just på fritids hände det fantastiska. Hängivenheten visade sig rakt framför ögonen på mig och hör och häpna:
- Jag var på väg att döda den helt och hållet!
Den här episoden kan vara en metafor till den största framgångsfaktorn av dom alla. Jag tror bestämt det.
Det började med att jag satt och sorterade kortlekar som hade kommit i oordning. Flera kortlekar låg blandade och jag skulle ordna upp det kaoset.
När jag sorterat alla kortlekar så lade jag dom på sidan och då kommer det en flicka, 10 år gammal och sätter sig bredvid mig. Det var ganska sent och många av barnen hade tråkigt ( fredageftermiddag och alla väntar på sina föräldrar). Då sker denna dialog mellan henne och mig:
Flickan - Är du klar med kortleken?
Jag - Jag är klar med den. Jag har precis sorterat den.
Flickan - Vad synd!
Jag - Vaddårrå?
Flickan - Jag älskar verkligen att sortera. Det är det bästa jag vet.
Jag - Jaså, vad kul!
Flickan - Jag tar en av kortlekarna och stökar till den så kan jag sortera den igen. Jag älskar det!
Jag - Men den behövs inte sorteras. Den är redan färdig.
Flickan - Men varför kan jag inte sortera den igen?
Jag - Jo. Det kan du väl. Ta den du. Det är okej.
Flickan -Tack. Det kommer bli roligt!!
Ovanstående skriftliga dialog är så nära det exakta meningsutbytet som man kan komma. Flickan fortsatte att sortera kortleken och la sedan tillbaka den i lådan. Sorterad och klar. Med ett leende på läpparna. Ett stort leende.
