Helt nytt synsätt för mig angående junioridrotter...
Jag har alltid gillat tanken att juniorer ska hålla på med så många idrotter och aktiviter som möjligt långt upp i åren och därmed undvika tidig specialisering.
Idag på vår föreläsning fick vi ta del av en studie där man hade listat dom allra viktigaste anledningar som en junior anger för att motivera sitt deltagande i en idrott. Det handlar naturligtvis om en hel del olika saker men en sak var särskilt stark, nämligen behovet av kompisar.
Anmärkningsvärt var att för en junior som höll på med flertalet idrotter så kunde den junioren inte vara delaktig i en specifik idrott i samma utsträckning som en junior som bara deltog i endast en idrott.
Den junioren som höll på med flera idrotter hade tydligen svårare att "bli en i gänget" i dom olika lagen/träningsgrupperna vilket i sin tur försämrade juniorens sociala vinster genom idrotten.
För en junior som endast valde en idrott så ökade chanserna betydligt för den junioren att skapa starkare band till sina medspelare i laget. Starkare vänskapsband leder i sin tur till att junioren fortsätter med sin idrott längre upp i tonåren.
För mig var det en helt ny insikt!