KE
Exponering handlar om att under ordnade former utsätta sig för en situation som framkallar ångest och sedan stanna kvar i den obehagliga situationen tills ångesten minskar av sig själv. På detta sätt får personen genom exponeringen en ny erfarenhet som gör att ångesten inte blir lika stark nästa gång till att personen utsätts för det obehagliga.
En exponering börjar alltid med att patienten tillsammans med terapeuten får göra en ångesthierki över situationer som framkallar ångest. Graden av ångest som väcks i de olika situationerna graderas valigtvis på en skala från 0 – 100. Patienten får sedan utsätta sig för de olika situationerna i turordning med de enklaste situationerna först.
Det går att exponera för en rad olika saker. Det man vanligtvis tänker på är kanske exponering av spindlar och ormar vid vanliga fobier. Det går även att använda exponering vid olika sociala situationer, som att tala inför folk, och vid oroande kroppssensationer som exempelvis hjärtklappning.
I golfen finns det säkert 100 000 personer som kan slå bollen hur bra som helst men ändå inte vinner eller rentav inte försörjer sig på golf. De har de fysiska förutsättningar som krävs men det är något som hindrar dom, det mentala.
I en OS-final på 100 meter så finns det bara ett par namn som har fysiken att springa för ett guld vilket är olikt golfen. I golfen vinner den som är bäst när det gäller. Därför bottnar all framgång i hur väl man har exponerat sig inom tävlingsgolf.
Med andra ord så ska juniorer i tidiga ålder spela golf i den kontexten som framkallar nervositet såsom tävlingar, bet, inför publik osv.
Med exponering händer det.
