Teknikorienterade tränare förstår vikten av mentalträning!
En tränare som är intresserad av teknik förstår också att tekniken är långt i från allt. Många av mina elever har sänkt sitt handicap i sommar men en del har gjort stora framsteg rent tekniskt men inte scoremässigt.. Det beror på att tekniken inte är allt.
För bättre spelare så känner jag mig mer och mer insnöad på begreppet nervositet. Egentligen, vad lär jag mig på att spela en tävling som inte alls känns pirrig i magen eller där jag inte känner mig nervös eller spänd?
Borde inte alla spelare vilja utsätta sig för det som är jobbigt för att utveckla sitt spel. Vill jag bli bäst i världen så måste jag spela in mycket pengar. Desto mer pengar det är i en tävling desto mer publik, pengar, kända spelare och allt som gör en nervös ( vilket är helt normalt att bli nervös). Den som förbereder sig bäst på det vinner. För att förbereda sig inför det så måste man utsätta sig för jobbiga situationer, vilket innebär att man förmodligen kommer misslyckas en hel del eftersom man slår många slag under nervositet.
Är man rädd för ormar kan man inte bli kvitt den rädslan om man inte möter den rädslan. Man kanske börjar med att kolla på en bild på en orm. Sen kanske man ser en orm på långt håll som är i ett akvarium för att sedan gå allt närmare och närmare. Efter ett tag så kan man gå in i akvariet och efter det kan man ta på ormen och till slut så är det ett faktum att ormen slingrar sig runt halsen och ångestnivån har varit och vänt på max för att sedan ge sig. Ångestnivån har nämligen ett max och når man max så börjar det att vända neråt igen.
Översätter vi det i golf så gäller det att hitta den nervositeten som gör att man kan bli mental starkare. Det måste vara jobbigt, det är själva grejen. Det är bättre att slå bort en driver på sista hålet på KM än att slå en järnklubba mitt i fairway. Varför då?
Det är mycket simpelt. Vet jag att jag alltid är nervös eller kanske livrädd för att slå drivern under press så vill jag gärna undvika det genom att slå en järnklubba. Ska jag bli bäst i världen så måste jag kunna slå en full drive under press och det innebär att jag måste utsätta mig för just det. Slår jag tillräckligt många drives under press så blir det något naturligt som inte ger mig ångest eller spändhet. Det blir vardag. Det är hela grejen med mentalträning. Att utsätta sig tills det man tycker är jobbigt inte är jobbigt. "Face the fear" helt enkelt.
Detta gäller ju allting i varje persons vardag. Upplever man det svårt att prata inför folk så ska man inte undvika det. Blir man nervös av att ragga tjejer så ska man stanna och prata med alla tjejer man möter. Är man rädd för hundar så ska man stanna och prata med alla hundägare som finns i sin hemstad. Egentligen är det glasklart.
Med rädsla händer det.
