Face the fear
I Annikas stora bok läste jag redan när jag var 15 år om Annikas tankar, strategier och framgångsfaktorer. Annika är ju en otrolig goflare och det jag tyckte var coolt är att det står "Face the fear" på insidan av Annikas keps.
Det säger en hel del och eftersom jag själv har intresserat mig för den kognitiva delen av sport så har jag studerat en del KBT på universitetet. Det är något jag aldrig kommer att frångå som golftränare. KBT handlar om att hitta konstruktiva lösningar på situationer som gör en nervös eller sänker prestaionen.
Igår skrev jag om att jag skulle samla mina satsande juniorer och elitspelare i en och samma grupp som ett komplement till den vanliga lektionsgivningen och det är något jag kommer att göra under våren. Huvudmålet med den gruppen ska vara att skapa en konstruktiv attityd till saker runt omkring oss.
Det handlar inte om att vi ska sitta och rabbla ramsor och upprepa uppblåsta affirmationer. Det handlar inte om att göra saker bara för att. Det handlar mer om att skapa en dialog till saker som gör en nervös. Ofta ser jag mina spelare på rangen med bra teknik men på banan förändras tekniken till lite sämre under press och det är absolut inget ovanligt.
Jag vet att nyckeln till framgång är att i tidig ålder lära sig att hantera nervositet och negativa tankar. Begrepp som acceptans och medveten närvaro ligger nära till hands för att påverka nervositet. Kortfattat så vill jag att deltagarna i denna grupp ska lära sig att hantera situationer på ett KBT-inspirerat sätt.
Det innebär att det behöver absolut inte vara i golfmiljö utan det kan gärna vara i andra kontexter också. Målet ska vara att inte vara att arbeta "bort" nervositet utan målet är att lära sig att välkommna, acceptera och hantera sin nervositet.
Genom att exponera sig själv i situationer som framkallar nervositet och inneha en grundinställning att jag verkligen vill möta min rädsla förvandlar man en jobbig situation till en intressant situation med ett syfte. Min personliga åsikt skapad utifrån egna upplevelser är att det faktiskt inte spelar så stor roll i vilken kontext man väjer att möta sin nervositet eftersom det mest handlar om att bemöta den.
Det innebär att deltagarna i gruppen kommer att arbeta i alla olika situationer som framkallar nervositet. Varje vecka kommer deltgarna att få exponera sig och lära sig att hantera dessa situationer på framgångsrika sätt. Kanske vissa spelare ber att få tala 5 minuter inför sin klass på högstadiet och accepterar sin rädsla för att kunna hantera den. Vissa kanske väljer att ta kontakt med en söt tjej eller kille och bjuder ut denne på en fika utan alkohol i kroppen. En deltagare kanske upplever stor nervositet när vi videofilmar golfsvingen och behöver filmas oftare och med personer som tittar på.
När gruppen kontinuerligt arbetar med denna typ av uppgfiter förstår ni själva vilket försprång dessa kommer besitta i tävlingsammanhang på golfbanan. Dom kommer inte uppleva nervositet som om det vore ett lejon som springer upp framför dom och skrämmer livet ur en. Dom kommer givetvis känna nervositeten men direkt därpå ta fram konstruktiva verktyg för attt hantera detta i linje med deras egna mål.
Fortsättning följer :)
Med träning händer det!
