Pegga upp eller pegga ner, hur var det nu igen?
Igår hade jag ett intressant utbyte med en elev angående pegghöjd med drivern. Problemet var en topp, dvs träffen var för låg på klubbhuvudet. Elevens initiala reaktion var att pegga högre och på så sätt skapa en högre och mer centrerad träff. Precis vad jag själv skulle sagt för två år sedan eller om jag hade spelat en foursome ihop med denna elev och vill ha förbättring enbart för stunden så hade jag också bett honom att pegga högre.
Den rätta analysen är såklart att eleven toppar för att eleven toppar, inte för att peggen är för låg. På banan i övriga slag står man i olika lut, vind, blåst och inte minst tusen andra saker som påverkar en spelares motorik betydligt mer än en något justerad pegghöjd. Övningen är att kunna slå oavsett pegghöjd och för att träna adekvat på den kompetensen så lär eleven snarare pegga lägre som övning än högre men framförallt variera.
Några liknelser till detta synsätt tycker jag kan vara hur en ormrädd person väljer att undvika ormar i sin vardag på tv, i tidningar och kanske till och med aldrig går promenader i skogen. Det är samma som om eleven ovan peggar bollen högre, det löser inte problemet utan gör det oförändrat. Det vore bättre om den ormrädde personen gick i terapi och arbetade med sin rädsla.
En annan liknelse är pengar och olycka. Klart man kan köpa sig mer glädje för stunden och för närmaste tiden och till och med mycket stark glädje men löser det verkligen det ursprungliga olyckliga sinnesstämningen som beror på något annat. Det är bättre att ”fronta” det som skapar olyckan istället för att plåstra om den.
Med träning händer det.
