Stålebring Golf Academy

 

Ringde precis upp en duktig kompis från tränarutbildningen och diskuterade mina tankar kring användandet av en connectionboll för att skapa connection mellan armar och kropp. Det är något som jag använde mycket för två år sedan men jag har under senare tiden fått sämre känslor för den. Den är tusen gånger bättre än en strap men det är de flesta hjälpmedel.

 

Jag har under senaste tiden upplevt connectionbollen som sämre pga av den ger spänningar i armar, händer och underarmar på elever vilket inte alls är syftet. Ibland skapar bollen även en tendens att elever startar klubban utåt. Jag ser att elever som tappar connection mellan armar och kroppen nästan alltid gör det redan i setup (precis som de flesta andra svingfel) och det innebär att det saknas spänning i uppställningen. Eller rättare sagt att det saknas spänning på rätt ställe i uppställningen.

 

En bra grund att starta med är att det ska kännas som att triceps ligger över bröstet i uppställningen vilket skapar spänning i latsen, bröstmusklerna samt lite i triceps men absolut inte i händer och underarmar. När jag beskriver och tänker på hur en bra uppställning bör vara så tänker jag mig att jag har tagit på mig en alldeles för stor piké och för att kunna svinga fritt så behöver jag nypa fast ärmarna under armhålorna och hålla kvar tyget under svingen.

 

På tal om det så skickade jag in en tittarfråga till Mats Hallberg på Viasatgolf när jag var 14 år och undrade varför alla på PGA-touren har så stora kläder varpå han svarade att det kanske är en kvarleva från det gamla Ashworthmodet ☺

 

Kommade lektioner imorgon ska jag använda ett stort badlakan och be eleven hålla detta under armhålorna för att skapa connection. Med träning händer det!

 

En av mina senaste lektioner kändes verkligen konstruktiv ur den synvinkel att vi inte arbetade med att bota fel utan istället arbetade med att vässa sinnena för att bli bra på spår/blad-kontroll. Att utvecklas som golfare handlar ju inte bara om att lära sig greppa klubban, hitta rätt svingposition eller för den delen någon annan teknisk detalj. Att utvecklas handlar om att exponera en repeterbar sving för olika spår/blad-övningar.

 

Just på denna lektion så fick eleven till uppgift att slå 9 slag i ordningen draw, rak, fade och landa bollen på mittlinjen. Efter varje slag fick eleven gissa hur slaget blev och jag antecknade det utan att eleven fick se sina slag på skärmen, därav vände vi på skärmen :)

 

 

Att det är bättre att planera sina teknikförändringar till vintern är ingen hemlighet direkt. Jag och flertalet andra PGA-tränare förmedlar samma budskap till våra elever som är intresserad av vinterträning, att det är på vintern vi gärna skapar effektiva förbättringar i svingen som vi sedan kan skörda frukten av på sommaren.

Det finns dock något som inte alls förknippas med inomhusträning och det är spår/blad-träning. Den typ av träning som de flesta amatörer sällan ”hinner” träna på eftersom deras brister i den fundamentan prioriteras. Spår/blad-träning är egentligen riktig golfträning och är den sorts träning som skapar en trygghet på banan. Det är den sorts träning som gör att man börjar kunna skapa olika typer av slag och således få koll på vart bollen kommer att starta och vart den kommer att landa.

Idag hade jag en lektion med en amatör som kommit långt i sin golfträning och vi tränade ren spår/blad-träning i 1.5 h. Det som slår mig är hur bra två saker är. Det första som är bra är att lägga ett långt rep framför siktlinjen ända till target på väggen. Det skapar en tydlig bild av hur eleven ska förhålla sitt blad och spår till. Det andra är att det är just en vägg som gör att vi inte ser bollflykten på direkten.

Att inte se bollflykten utan att behöva använda alla sina sinnen och känna vart bollen tog vägen för att sedan bekräfta sin känsla på skärmen är helt sjukt effektivt, typ som mental doping. Det skapar en motorväg för inlärning av spår/blad och det är så pass bra att vara inomhus att man skulle träna i hallen även under sommarhalvåret. En bra bok om inlärning och golfträning är min duktiga kollega Markus Westerbergs nyskrivna bok ”Golfarens sjätte sinne”.

En helt annan sak som rör inomhusträning är den skillnad i kurvatur som TM3 och TM4 uppvisar. Det känns som en alldeles för stor skillnad inomhus mellan de båda modellerna. I fyran blir det mycket kurvatur i flykten medan i trean känns det som att det mest pull/push. En sak som gör att Highscore på Combine fått sig en törn i trovärdighet. Skulle va kul o höra Trackmans egna kommentar kring detta.

Med träning händer det!

 

 

 

Under ett kurstillfälle i min vinterkurs Fördjupning tränade två elever med samma problem och syfte. De två eleverna träffade bollen dåligt pga att deras klubba hade för flack attackvinkel (AoA). Det gör att klubban exponeras för marken innan bollträff och såväl duff som topp kan ske.

 

Till saken hör att jag själv har samma problem och jag slog ett slag för att visa hur brant jag ville att deras AoA ska vara och slaget blev -8 grader vilket är mycket brant. När jag visade eleverna slaget på skärmen och attacken så slår det mig alltid att bakom den branta siffran så är jag fortfarande väldigt flack. Hur kommer egentligen det sig?

 

Att klara av att blir brant i AoA är ingen bedrift i sig vilket är ett stort missförstånd hos nästan alla amatörer även om de inte tror det själva. Att lösa problemet är långt ifrån lösningen. Det räcker alltså inte för mig att skapa en brant AoA eller för en ”slicare” att slå en draw. Vi tränare måste berätta samma sak som jag skriver om nu, att man behöver träna hur mycket som helst och i en kontext där lösningen inte ännu upplevs som lättsam eller för den delen enkel.

 

I mitt fall innebär det att jag inte får ut så mycket av att skapa mitt branta AoA inomhus utan press för jag lyckas ändå alltid där och misslyckas oftast på banan under tävlingslikna förhållande. Jag behöver träna i en miljö där jag upplever det svårt och där jag får skapa nya inlärningsmönster och vanor. Det är något jag inte väljer att prioritera så därför blir jag inte bättre heller men om jag skulle vilja bättre så skulle kontexten styra min träning och då skulle jag förmodligen utvecklas i bra takt.

 

Med träning i rätt kontext händer det!

 

 

 

 

 

Nedan är ett mail som jag skickade iväg till mina fördjupningselever nyss:

 

Hej igen!

Jag har funderat över vad dom elever som har nått förbättringar på sina videoanalyser har gjort annorlunda jämfört med de elever som inte fått så stor utveckling ännu. Jag har formulera min upplevelse nedan:

• De har löst årskort i hallen och trots ett trångt hallschema så har dessa elever tränat själva mellan 2-3 ggr i veckan med undantag för någon enstaka vecka.
• De har också varit lite extra "på" under kurserna och i större utsträckning ställt klargörande frågor, ställt mer frågor överlag och meddelat mig om dom upplevt att något varit otydligt.
• De har varit mer "slavisk" till sina drillar och inte bara tränat mer utan framförallt gjort som exakt som som övningen/drillen/läxan var under instruktionen.
• De har skickat videos för feedback till mig.
• De har skickat videos med bra kameravinkel.
• De har oftast gått  kurser/lektioner tidigare och lärt sig att träna rätt tidigare.
• De har varit mer prestigelösa och valt bort att behöva känna kontroll. Kontroll över timing/bollträff/bladkontroll är inte kompatibelt med en lyckad förändring.
• De har i ett tidigt skede accepterat att bollträffen inte behöver vara bra under en förändring.
• De har varit engagerad i att ordna plats i en annan grupp om dom missat ett tillfälle.
• De har satt sig in i sin förändring teoretiskt och valt att förstå både praktiskt och teoretiskt.
• De har tittat på sin svingvideo i större utsträckning.
• De har påtalat till mig när något har känts otydligt och bett mig lösa det.
• De har varit i hallen och fått feedback av mig på min lediga tid i hallen.