Hur ger vi feedback?
Att ge bra feedback till golfelever är bland det viktigaste i mitt jobb men också svåraste. Det är lätt att feedbacken ter sig form av slentrianmässiga punkter som träningsmängd, prestation och resultat vilket i första anblicken kan uppfattas som viktiga punkter men faktum är att jag börjar se mer och mer brister i det. Vad jag menar är att man väljer att ge feedback på elevens prestation snarare än process vilket snarare hämmar utvecklingen istället för uppmuntrar.
För att exemplifiera detta så finns det ett par situationer som jag ofta tänker att jag som tränare vill agera annorlunda med min feedback. En situation är såklart efter en tävlingsrunda av en junior där man slentrianmässigt ställer frågan ”hur gick det?” vilket enbart får ett resultatmål som svar och stänger av alla portar för konstruktiva analyser. Risken att man väljer att signalera till junioren att fokus handlar om endast resultat är också stor vilket sorgligt nog skapar underlag för en prestationsbaserad självkänsla som bygger beröm.
Det är märkligt att vi ställer just den frågan ”hur gick det?” och det är märkligt att vi nästan alltid får svaret i form av slutscore/slutresultat då den bara är ett resultat av något. Det skulle vara mycket mer logiskt om vi frågade mer öppna frågor kring processen och dessutom gör en noggrann rondanalys. Varje elev har ju förutbestämda processmål med rundan som vi långt i förväg har bestämt och det är dessa mål vi ska fråga om. Exempelvis hur eleven använde sin nya ”preshot-rutin”, hur eleven drack och åt, hur eleven hanterade sitt humör vid dåliga hål eller kanske hur eleven följde sin spelplan.
Bra feedback handlar absolut om att utforska elevens process snarare än att fråga om stela siffor som processen skapat. Att säga att en junior är begåvad eller duktigt är inte heller solklart optimalt eftersom det är så oföränderligt. Det gör inte att man anstränger sig hårdare eller kämpar mer men om man istället får feedback på sin ansträngning så kanske det uppmuntrar eleven att anstränga sig mer och blir motiverad.
Det blir utvecklande och lärande som står som fokus snarare än resultat och prestation. Det är rätt vanligt att skolelever tolkar andra elever som bra eller dåliga på ett ämne, exempelvis matte, och att man lyckas om man är bra på matte och att man misslyckas om man är dålig på matte. Istället borde eleverna känna sig bra på att anstränga sig och att med ansträngning så kommer resultat och inre drivkraft.
Jag har listat några exempel på utforskande feedback ur ett mer konstruktivt synsätt nedan som jag tänker använda mig mer av nedan.
o Jag frågar hur eleven tränat istället för om eleven tränat.
o Hur kändes rundan och vad lärde du dig istället för att utvärdera om resultatet var bra eller dåligt.
o Hur kan du göra nästa slag bättre?
o Förväxla inte jag med det jag gör.
o Vad var bra och vad kan du göra annorlunda?
