Statiska lösningar på ett dynamiskt problem som kräver dynamiska lösningar
För att sammanfatta mitt förra inlägg och även mitt synsätt i den givande diskussion som blev efter inlägget (facebook) så skulle jag vilja citera rubriken, vi ger eleven statiska lösningar på ett dynamiskt problem som kräver dynamiska lösningar.
En vanlig amatör slicar bollen för att spåret är utifrån och spåret kan och blir fortfarande utifrån om eleven inte lär sig skapa spår och bladkontroll, för att lyckas med detta kan uppställningen hjälpa men inte lösa.
Jag har själv haft en övertro till GUBBS och statiska lösningar, dessa lösningar har för mig visat sig varit mindre framgångsrika i en hel del fall. Oftast i fall som nedan:
”Jag toppar bollen hela tiden, står jag uppställd fel?”
”Jag har svårt att få till längdkänslan, står jag uppställd fel eller greppar jag för högt upp på klubban?”
”Jag stänger axlarna men jag slicar ändå på banan, vad gör jag för fel?”
”Jag har svårt att växla mellan olika klubbor, vad gör jag för fel?”
I min vardag är dessa mycket vanliga frågor som uppkommer under dagliga lektioner och frågorna kommer från missuppfattningar om att en statisk ändring skapar en dynamisk ändring. Motoriken som ansvarar för att svinga klubban är så mycket viktigare än uppställningen.
Jag tror att slicaren behöver lära sig att slå en serie av varannan push-hook/slice för att lära sig att känna vad som påverkar skruven i bollen. Jag tror den golfaren som toppar bollen behöver slå slag ifrån olika bollplaceringar. Jag är helt övertygad om att vi når större framgång med dynamisk motorisk träning snarare än att gömma sig bakom statiska lösningar.
Vill du träffa bollen bra eller räcker det med att du ställer upp dig bra?
Med dynamisk träning händer det!
