Med 2013 händer det!
Stort tack alla ni som varit kunder under 2012 och stort tack till alla bloggläsare. Bloggen blir större och större och det är riktigt roligt.
Nästa år blir vårt år.
På tal om bollträff...
Trackmandata.
MYT nr 3 - Det spelar ingen roll var du träffar med den här Drivern..
Det är inte få som någon gång har köpt en Driver med flera olika "Sweet Spots". Det låter faktiskt riktigt bra att mina ofcenter hits räddas upp av inte mindre än 6 sweet spots. Flera Drives marknadsfördes på detta sätt och givetvis är det bluff. En klubba kan bara ha en optimal träffpunkt, en såkallad Sweet spot.
Om jag inte missminner mig så ligger den för övrigt inte riktigt i mitten som man kan tro. På en järnklubba ligger lite in mot hälen.
Med bra träffar händar det.
MYT nr 2 - Jag går aldrig på mitt handicap!
Det är en matematisk skillnad på ett genomsnitt och ett personbästa. Ett snitt ska representera ett värde som ligger precis i mitten av alla sammanlagda värden. Ett personbästa är något som inte bygger på det "vanligast förekommande värde", det representerar det yttersta resultatet.
Skulle jag få äran att gissa vad den genomsnittliga poängsumman är från samtliga singeltävlingar under 2012 så gissar jag på 30 poäng. Det är vad jag tror om jag ser till min egen golf under året samt vad jag har sett under min profession.
Dagens myt beror till främsta orsak inte på vår egen förmåga att spela golf. Det beror på handicapssystemets utformning. Det vi har i handicap är det vi har som personbästa.
Varför är det ingen golfare som tycker att det har gått bra när man möter dom efter avslutad rond?
Därför att dom jämför ständigt med sitt personbästa. Jag ska sluta med det nästa år. Speciellt eftersom jag inte alls spelar så mycket längre. På mitt handicapkort står det 3. Utanför SGF:s handicapssystem, i verkligheten, har jag kanske 6 i hcp.
Med sunda jämförelser händer det.
Nu har jag börjat med lektionsgivning i golfhallen. Slå mig en signal så tar vi en lektion.
076 85 319 89 / Robin
MYT nr 1 - På rangen funkar det alltid..
Vi i klassen har länge talat om att vi borde skriva om alla myter som cirkulerar på våra golfbanor runt om i Sverige. Så därför tänkte jag börja göra det. Det blir kul och kanske jag får några gästkrönikörer närmaste dagarna.
Min första myt är något jag verkligen skulle vilja slå hål på. Jag får nämligen höra denna myt varje dag jag är på golfbanan.
"På rangen funkar varje slag men när jag kommer ut på banan så funkar ingenting"
Där har ni den. Helt bissart att så många golfare ser sina dåliga rundor som ett resultat av dåligt psyke. Låt mig säga såhär. Det finns scratchspelare som slår bollen lika bra som dom som har vunnit på ET men har själva aldrig klarat cuten på ET. Där är det psyket eller spelstrategi som spökar.
Det finns inte många medelgolfare som slår höga drawes på rangen och på banan toppar, duffar och slice. De allra flesta har så bristfällig teknik att det helt enkelt inte går att spela med den på banan. En runda på handicap eller bättre beror snarare på ett ovanligt lågt puttsnitt den dagen eller kanske rentav turliga studsar.
Kanske låter hårt men det är min sanning. Det är också enkelt att påverka tekniken snarare än att börja gräva i huvudet efter skälen till varför slagrädslan aldrig ger sig. En höghandicapare vet inte vad slagrädsla är. Det är inte samma sak som nervositet!!!
Kontentat är alltså att en inomhussässong med ren teknikträning är det absolut bästa. Och nej, man behöver inte veta vart bollen far för att ändra svingen.
Med teknikträning händer det.
Efter julhelgen kanske jag har sett den här filmen över 50 gånger på riktigt!
Med dropp händer det.
Jullov i golfhallen?
Finns det något bättre än jullov i golfhallen?
skönt att få vara introvert och fokusera på svingen varvat med lite småtävlingar på puttinggreen.
Med golfhallen händer det.
Lära kroppen något nytt
Tommy Lerstrand, Fredric Häggman och Erik Grahn är numera mina träningspartner rätt ofta. Det är kul att träna med golfare. Idag nötte jag och Tommy frivändningar där jag är en absolut nybörjare. Det är rätt fashinerade hur svårt något kan vara tills man lär sig det. Jag påstår inte att jag är något annat än en nybörjare på frivändningar men när man hittar en känsla för en ny rörelse är det väldigt tillfredställande.
Jag fick upp ögonen för hur viktigt det är att jag själv får lektioner nästa år. Precis som jag skriver menar jag. För mig handlar det inte om att bara ge lektioner utan att faktiskt lyfta blicken och vidga perspektivet. Om man vill sätta sig in i hur eleven uppfattar instruktion bör det vara väldigt nyttigt att själv vara elev, eller hur?
Vi börjar med frivändningar under vintern och sen ska jag börja att arbeta med mitt eget spel och gladeligen ta lektioner.
För er som undrar varför bloggen inte varit uppdaterad så beror det på att jag har varit utomlands.
Med solsemester händer det.
Den bästa fysövningen för golfsvingen
Med frivändning händer det.
Om inte handicap fanns skulle juniorer tävla mer
Något som är ett stort hinder för golfen som sport är att juniorer tävlar för lite. Ofta i skolans värld träffar jag ungdomar som ser det som självklart att alltid spela matcher i hockey, att tävla i kallecupen eller att springa DM i orientering. I golfen äter handicap upp tävlingsuget eftersom du kan "få" tävla med dig själv.
Det är väldigt bra att man kan tävla mot sig själv och det är en fantastisk uppfinning. Det är också roten till varför många juniorer inte väljer att tävla på Skandiatour. Det största problemet är att en hel del golfjuniorer inte ser det som självklart att det finns en tävlingsarena i golfen. Det är unikt att en trettonåring inte har koll på hur tävlingsarenan fungerar. Jag har en förkärlek till tävling och satsning och jag avundas hur tävlingsandan präglar en hel del andra idrotter.
Handicap har många bra sidor, inget snack om saken men det gör också att tävlingsarenan inte är lika attraktivt tyvärr. Det finns en hel del juniorer som lever i ovisshet och tror att 24 hcp är riktigt bra för en 15 åring och att det inte alls går att utveckla. SKulle den junioren få se tävlingsarenan så kankse det skulle bli en morot för en satsning, vem vet..
Med tävling händer det.
Om inte handicap fanns skulle juniorer tävla mer
Något som är ett stort hinder för golfen som sport är att juniorer tävlar för lite. Ofta i skolans värld träffar jag ungdomar som ser det som självklart att alltid spela matcher i hockey, att tävla i kallecupen eller att springa DM i orientering. I golfen äter handicap upp tävlingsuget eftersom du kan "få" tävla med dig själv.
Det är väldigt bra att man kan tävla mot sig själv och det är en fantastisk uppfinning. Det är också roten till varför många juniorer inte väljer att tävla på Skandiatour. Det största problemet är att en hel del golfjuniorer inte ser det som självklart att det finns en tävlingsarena i golfen. Det är unikt att en trettonåring inte har koll på hur tävlingsarenan fungerar. Jag har en förkärlek till tävling och satsning och jag avundas hur tävlingsandan präglar en hel del andra idrotter.
Handicap har många bra sidor, inget snack om saken men det gör också att tävlingsarenan inte är lika attraktivt tyvärr. Det finns en hel del juniorer som lever i ovisshet och tror att 24 hcp är riktigt bra för en 15 åring och att det inte alls går att utveckla. SKulle den junioren få se tävlingsarenan så kankse det skulle bli en morot för en satsning, vem vet..
Med tävling händer det.
Osäker stats
I en blogg ventileras allt mellan himmel och jord. Kontexten är inte gravallvarlig och det finns utrymme för spekulationer och mindre trovärdig källkritik. Tanken är ju att det ska finnas förutsättningar för diskussion.
Jag har hört att det är ingen av alla svenskar som klarat ET-kortet som har skilda föräldrar. Kan mycket väl vara ett helt osant rykte men jag har ingen aning.
Nån som vet?
Golf i Glada Hudik
Direkt från Tigers hemsida
Did You Know
Wake-up timeDid you know that Tiger's alarm clock is set at 5:00 a.m. sharp?
Average clubhead speedDid you know that Tiger's average clubhead speed is 125 mph while the average person's speed is 84 mph?
InspirationDid you know that Tiger's inspirations are his parents and Nelson Mandela?
Perfect dayDid you know Tiger's perfect day is to surf, ski, play golf and go spear-fishing in the same day?
Favorite movie Did you know that Tiger's favorite movie is Caddyshack?
Biggest challengeDid you know that Tiger's biggest challenge is to become a better person tomorrow?
Proudest momentDid you know that Tiger's proudest moment was winning the Masters?
RetreatDid you know that Tiger's retreat is to go underwater shooting fish?
Favorite soundtrackDid you know that Tiger's favorite soundtrack is anything from '80s and early '90s?
Fondest memoryDid you know that Tiger's fondest memory was riding his bike and skateboard all the time?
First jobDid you know that Tiger's first job was as a cart boy?
Indulgence Did you know that Tiger's indulgence is to spend his time on his boat?
Kvällens medlemsutskick
Visst kommer ni ihåg MVFT (mest värdefulla teknikförändringen), dvs den elev som har under 2012 gjort den bästa teknikförändringen erhåller ett stipendium. Här har ni kvällens medlemsutskick med all information:
Hej!
För som har läst min blogg så vet ni att jag flaggade för ett stipendium. Den person som har under min träning gjort den mest värdefullaste teknikförändringen erhåller ett stipendium. Stipendiumet kommer att delas ut varje år och är en ärofylld eloge att bli tilldelad. Förutom äran så kommer stipendiaten erhålla fria rangebollar under 2013 samt 1 dussin Titleist Pro V1 med texten " med träning händer det" på.
Motiveringen till årets stipendium lyder:
Med pigga och raska steg klev eleven in i mitt lektionsbås med ett klart och tydligt mål. Målet var att skapa en teknik som ökade träffsäkerheten och var estestisk tilltalande. Hon la ner tid och arbetade hårt med sin teknik och accepterade den viktigaste framgångsfaktorn av dem alla, nämligen att man måste ta ett steg bakåt för att kunna ta två riktigt stora steg framåt.
Med hårt arbete och en tydlig distinktion mellan spel och träning skapade hon den mest värdefulla teknikförändringen bland mina elever. Ett stort grattis till Lena Magnusson!
Lena Magnusson 2012 års Stålebring Golf Academy stipendiat.
Vad har jag sagt?
Under alla mina instruktionstimmar så har jag sagt att man ska stå smalt när man chippar, speciellt till nybörjare. Tittar man på TV så står de allra flesta proffsen väldigt smalt när dem chippar så uppenbart är det något som inte är helt fel. Det som är problemet är att när en nybörjare spontat frågar varför jag ber han eller hon stå smalt så har jag inget bra svar.
Om jag går till mig själv så känns det tryggt att stå smalt. När jag ser en nybörjare så upplever jag en mindre aktvivtet i underkroppen och mer rotation av bålen om nybörjaren står smalt men jag är inte säker.
Det känns fortfarande ganska oklart vad som gör att smal stans påverkar en sådan kort rörelse.
Med smal stans händer det.
Älskar du spelet så älskar du att bli bättre.
Kommer min chippning bli bättre nu när jag inte får använda min bröstputter?
Det finns en insuktör som menar att en bröstputter försämrar chippningen. Jag tänkte resonera kring detta.
Eftersom puttning med en kort putter är så pass lik en chipprörelse kan man påstå att antalet genomförda chipp/putt -svingar minskar drastiskt om man använder bröstputter. Det innebär att varje gång en spelare med bröstputter ska chippa så blir det som en smärre chock.
Jag har svårt att se hur det kan hända faktiskt. Jag förstår att man kan resonera kring detta men jag tror att det finns en detalj som förbises, nämligen skillnad i loft på en chipklubba och en puttklubba. Har jag en chipklubba så krävs en helt annan känsla än då jag puttar och därför går det inte för en erfaren spelare att likställa de två slagen.
Med träning händer det.
