Stålebring Golf Academy

Det tog rätt lång tid innan jag förstod att siktproblem egentligen är ett bladproblem för många amatörgolfare. Igår hade jag denna dialog med en elev:

 -       Du behöver inte jobba på ditt sikte än för ditt problem är riktningen just nu. När du lyckats stänga ditt blad efter lite träning och de övningarna vi jobbat på så kommer du kunna sikta lättare.

-       Okej, jag trodde jag siktade dåligt.

 Det är många golfare som mår bra av att bli informerade om att bladets vinkel i träffen inte alls behöver avspegla bladets vinkel i uppställningen. Med den vetskapen så blir eleven mer kompetent och kan lösa mer problem själv. 

Vidare tycker jag begreppet sikte är rätt oklart för det vi egentligen pratar om när vi säger sikte är riktning. Riktning handlar om bladkontroll och det har med motorik att göra som är långt ifrån linjering. Riktning kräver i sin tur bollträff och det gör att många amatörgolfare behöver förbättra sin bollträff innan riktning blir prioriterat.

En linjering, exempelvis med en populär siktpinne, är ett jättebra sätt att få en preferenslinje på vart kroppen och bladet riktas men behöver inte likställas med vart bollen landar. För att kunna landa bollen längre bort behöver du en bollträff och en bladkontroll, det skapas inte av ett rätt sikte enbart. Bladkontroll äger alltid sikte. 

Med träning händer det.

I sommarsolen flyger bollarna som under en solig julidag och lika tätt som antal slagna bollar är förekomsten av golfare som förväxlar en motorisk lösning med en intellektuell lösning av en ojämn bollträff eller ett snett slag. 

Aldrig någonsin har jag fått upp ögonen så mycket för hur många golfare som löser svingproblem såsom ojämn bollträff på fel sätt.  Det jag tidigare skrivit om, att man inte duffar bollen för att man har bollen för långt vänster i stancen utan duffen uppkommer för att man duffar bollen helt enkelt, är så sant.

Det går inte att lösa en duff med att flytta bollplaceringen mer höger ( längre bak även kallat för högerspelare) eftersom det är inte det som är problemet. Problemet är att man har för taskig timing vilket gör att man är osäker på vart klubban slår ned och behöver träna på de, inte på bollplaceringen.  Det är få tränare som vågar ”approacha” eleven med det och det är något av det svåraste man kan göra, att våga bemöta det motoriska problemet men belöningen blir desto större vill jag lova.

Jag tycker energin från spelare är mycket större än någonsin när vi väljer att jobba med orsaken till den ojämna bollträffen istället för symptomen.  Jag är också oerhört tacksam för vår fairwaybunker som vi i anslutning till rangen på Öjestrand. Den skapar bland de bästa möjligheterna en golfspelare kan få för att träna upp sin bollträff med järnklubbor. 

Så här kommer veckans utmaning, ni behöver inte förstå den rent intellektuellt utan enbart genomföra den motoriskt.  Utmaningen går ut på att rada upp 5 bollar strax vänster om ett streck i bunkern och slå iväg bra slag på samtliga bollar med torven till vänster om bollen/strecket. 

 

Med träning händer det.

Ovanstående bild visar två sätt att slå golfbollen med järnklubbor.  Den vänstra bilden är rätt och skapar en större säkerhet eftersom klubban inte vänder innan den träffar bollen. Den högra bilden är sämre och mycket vanlig. Den bilden visar en skopande infallsvinkel vilket gör att klubban exponeras för marken innan bollen och det kan göra att klubban ”duffar” i marken innan( eller reflexmässigt toppar bollen för delen också!)

 En för skopande infallsvinkel med järnen är golfens största hinder för bättre bollträffar och mer glädje bland handicapgolfare. Den skopande infallsvinkeln befäster en oftast omedveten rädsla för marken som omöjliggör säkra bollträffar.  

Att vara markrädd är golfens största sjukdom och skapas från att en skopande infallsvinkel omöjliggör markkontakt efter bollen och tyvärr endast innan bollen. Markkontakt innan bollen är aldrig positivt och skapar helt sonika en stark markrädsla vilket bland annat skapar en lyftreflex som min kollega skriver om i boken Golfarens Sjätte Sinne.

Studera bilderna ovan och försök placera in en torva i de båda fallen och se vad som händer och vart torvan måste hamna. Placera in olika underlag såsom sand, ruff eller t.om en rangematta och se vad som händer. Det kommer vara lärorikt.

Du vill äga marken, inte bli ägd av marken. Genom att undvika att slå skopande kan du slå ned i marken efter bollen och då kommer du att äga marken och få säkrare bollträff. 

Med träning händer det.

Vill du träna golf så klicka dig vidare på www.stalebringgolf.se

 

Med träning händer det.

 

En sak som stör oss golftränare är nog amatörers vilja att testa nya övningar utan egentligt syfte eller förankring till bollflykten. Jag inbillar mig att bra spelare ogillar att testa nya övningar utan ett tydligt motiv medan sämre spelare inte alls har något problem med att testa nya övningar utan ett motiv om varför dem testar övningarna.

Det fungerar inte så i någon annan situation i livet. Jag kör inte min kompis rehabövning i gymmet bara för att han har fått den ordinerad för sina skador så varför detta fenomen i golf?

Igår resonerade vi kring just detta under våra fördjupningskurser och kom fram till att en övning bör vara tydligt förankrad till ens bollflykt. En övning är något som bör hjälpa en att nå ett redan bestämt mål som exempelvis att träffa bollen mer direkt eller att minska en särskild skruv.

Så innan man testar en ny övning bör man kunna redogöra för sin vanligaste miss på banan och tydligt redogöra den missen i form av bollflykt (ex slice, duff, topp, hook etc). Det är mer krävande att faktiskt förstå sin övning innan man testar den och hur den är kopplad till bollflykten och därför är det också större risk att man tar en genväg och ”bara testar en ny övning” i farten.

Våga träna på det som spelar roll, lämna resten.

Med träning händer det!

 

 

Idag hade jag en avstämmning med en tävlingsjunior och sa följande till honom : 

 

 

 

 

 

 

Efter mitt förra blogginlägg fick jag frågor om jag kunde exemplifiera hur en instruktion som eleven känner sig nöjd/glad/tillfreds med kunde vara fel och som jag uttryckte mig – rent kriminell. 

Här kommer ett exempel på just det. Det handlar om en elev som lider av socket/hälträffar. Precis alla amatörgolfare i hela världen löser det genom att ställa sig längre från bollen eftersom dom tycker att träffen är på klacken.  Det är en lösning som passar deras logik och intellekt men det är helt fel ur ett motoriskt synsätt.

Det är nämligen väldigt få spelare med socketproblematik som står för nära bollen och återigen – det blir en socket eftersom spelare träffar på hälen, inte för att spelaren står för nära. Det blir en socket för att spelaren lider av en ofrivillig utåtgående rörelse (från kroppen och balansproblem) och en effektiv lösning är oftast att stå väldigt nära bollen för att tvingas skapa balans undermedvetet och motoriskt.

När instruktionen att stå närmare bollen ges till en spelare mottas den oftast mycket illa och eleven blir illa till mods. Eleven förstår inte alls syftet och blir ännu mer ”rädd” för en socket och instruktionen går helt emot elevens logiska tänkande.  Eleven glömmer oftast bort att svingen är en motorisk utmaning och inte en intellektuell utmaning.

Jag är helt övertygad om att eleven skulle bli hur nöjd som helst om jag gav instruktionen att stå längre ifrån bollen trots att det är helt fel, kriminellt fel.  Därför behöver vi tränare uppmärksamma motoriska lösningar istället för logiska lösningar.

Att uppmärksamma motoriska lösningar kan vara vår tuffaste utmaning men tränare som antar utmaningen ska hyllas och uppmuntras av det största.  Lider du av en socketrädsla så finns det en otroligt bra övning att göra.  Ställ upp dig med en järnklubba fast mycket nära bollen och adressera bollen mitt på klubbladet. Försök sedan från den uppställning att göra en full sving så nära insidan av bollen som möjligt utan att träffa bollen. 9/10 spelare som testar detta träffar bollen fast dom siktar på marken så nära bollen som möjligt. Varsågod att träna på din motorik.

 

Med träning händer det.

Efter förra veckans träningsvecka är jag övertygad om att min instruktion genomgått en förändring senaste åren. Jag ser saker i mina elevers golf mer som orsak snarare än letar symptom. Jag hoppas och tror att instruktionen är bättre då vi arbetar med vad som faktiskt är orsaken till dåliga bollträffar och sneda slag. En ojämn bollträff med inslag av mycket toppade träffar beror inte på elevens bollplacering eller att eleven reser sig i baksvingen utan det beror på att eleven toppar bollen.

Jag tycker att exemplet med en toppad bollträff är jättebra för att belysa vad som är rätt och fel i en instruktion till eleven. Det är fel och nästintill kriminellt att påstå att bollplacering, uppställning eller en resning är orsaken till de toppade bollträffarna. Det går alldeles utmärkt att träffa bollen rent fastän man reser sig i baksvingen.  Det är livsfarligt att förmedla något annat än ”för lite kordinativ träning” som orsak till eleven som toppar bollen. När det väl är förmedlat kan man hjälpa eleven genom att ta bort försvårande saker som försvårar koordinationen såsom bollplacering, uppställning eller en resning.

Fler tränare borde skippa GUBBS som primärt och införa det som sekundärt och vara mer ärlig mot sina elever. Att bara jobba GUBBS (Grepp, Uppställning, Bollplacering, Balans och Sikte) är inte att vara ärlig mot eleven. När man vänder på turordningen, dvs att vänta med GUBBS gör att eleven blir oerhört kompetent.

Nu kommer vi det problem som kanske rentav endast kan lösas med ett paradigmskifte och det är att elever oftast gillar den felaktiga lösningen av ett svingproblem. Den lösning som löser svingproblemet på ett logiskt sätt men inte ett motoriskt sett. Det gör att när vi tränare försöker lösa problemet på ett rätt sätt så upplever många elever det som sämre initialt. Därför är det lätt att ge oärliga lektioner eftersom det gör eleven nöjd men bollflykten oförändrad.

Många elever nöjer sig med att lösa dålig koordination med att ändra bollplaceringen.

Med träning händer det.

 

 

Fokus på våra gruppträningar den här veckan är att eleverna ska gissa sina egna siffror efter sitt slag. Det går till så att man ska slå ett specifikt svingspår, en specifik attackvinkel eller bara gissa sin bladvinkel.

Det finns verkligen stora fördelar med att låta eleverna gissa och därmed verkligen känna efter hur det ska kännas. Vill man lära sig att svinga klubban exempelvis inifrån istället för utifrån så behöver man kunna känna hur det ska kännas att svinga klubban inifrån.

Det borde vara enklare för eleven att känna sitt svingspår efter slaget än innan slaget till en början. Det jag vill säga med det är att det är svårt att känna precis hur det ska kännas innan man slår eftersom det är själva “slutprodukten” av golfträning. Eftersom det är svårt att begära av en elev att känna rätt innan slaget så använder vi ett bra knep och låter eleven känna sitt svingspår efter slaget och därmed gissa. Det är riktigt effektivt och skapar en otroligt kul träning också.

Jag tror att det är omöjligt att skapa ett bra slag om man inte kan känna efteråt vad man skapat. Därför måste alla med högre ambitioner kunna gissa rätt. Om en elev inte klarar av att gissa rätt efteråt så kommer eleven aldrig kunna skapa rätt heller.

Med träning händer det.

 

 

Förra helgen deltog jag som coach i Super Camp som är juniorers första väg in i landslagsverksamheten och vi är tre coacher som arbetar med en grupp särskilt uttagna juniorer.

Det som slog med i helgen är att vi golftränare inte fungerar som instruktörer under denna helg utan som coacher vilket är rätt ovanligt då vår yrkesvardag nästan bara består av ren instruktion. Att vara coachande handlar inte om att vägleda i rätt eller fel svingtekniskt utan det handlar snarare om något mer holistiskt än så. Att vara coachande handlar om att belysa varje elevs bollflykt snarare än att ändra bollflykten. 

Vad som blev tydligt för mig under denna helg är att jag inte heller skulle vilja ändra fritt främmande spelares bollflykter eftersom det är för svårt att göra det på ett bra sätt så omedelbart. Jag vet inte vilken miss dessa spelare har, jag vet inte vad dessa spelare känner kring sin miss under tävling, jag vet inte vad dessa spelare har för unik anatomi och kanske mest centralt av allt är att jag vägrar ändrar en sving för att den inte ser bra ut på video.

Om du har en golftränare som är lite avvaktande och kanske ibland säger att han/hon inte vet varför det blev en miss så har du nog en rätt bra tränare. En tränare som säger ”jag vet inte” förhåller sig till sanningen och framförallt så är det kompetent av den tränare att säga ”jag vet inte”. 

Att inte veta är normalt. Att inte veta vad en miss beror på är sunt och tyder inte alls på okunskap hos tränaren utan på kunskap. Kunskap att förstå att allt inte behöver kunna förklaras med estetiska positioner på videon. Spelet är så mycket större än så. 

Säger din tränare att han eller hon inte vet men vill gärna försöka att hjälpa dig som elev så har du förmodligen en riktigt bra tränare som agerar från hjärtat. 

Med träning händer det.

 

 

 

Det hände en intressant incident på vår träning med juniorerna idag. På lördagar kör vi spår/blad –matcher vilket är veckans höjdpunkt men även riktigt effektiv träning. Jag vet faktiskt inte om man kan göra träning inomhus mer meningsfull än det upplägg vi hade idag på träningen.

Matcherna bygger på att man ska slå så nära mittlinjen (repet på nätet) som möjligt med olika skruvar. Det är med andra ord extremt viktigt att siktet på trackman är inställt rätt. För att kontrollera siktet gör man en knapptryckning och det tar max 20 sekunder. 

När det var min tur så slog jag precis på repet och såg att jag hade 0 i path men ändå en face angle som var 3 grader stängt. Jag blev förvånad och bad om att få kontrollera siktet som var felinställt. Att upptäcka ett felinställt sikte är fantastiskt bra träning. Det kräver spår/blad-kontroll samt det viktigaste av allt – att man tar ansvar för sin bollflykt.

Med träning händer det.

Ovan är en bild från vår senaste träning med våra utvecklingsjuniorer. Sista delen av träningspasset gick ut på att känna sin egen bollflykt snarare än att slå rätt. Alla skulle slå ett slag var och innan slaget berätta för de andra vilken bollflykt man ville skapa. Målet var såklart att lyckas med den bollflykten man bestämde sig för men ännu viktigare är faktiskt att gissa vad det faktiskt blev för bollflykt.

Att slå fel bollflykt men att gissa rätt bollflykt är bättre än att slå rätt bollflykt och sedan gissa fel.

Att spela bra golf eller att lyckas med sin teknikträning handlar om bollträff och spår/blad-kontroll. Att bygga en bra spår/blad-kontroll handlar inte om att inte missa slag ibland. Det handlar om att vara så kalibrerad att man känner sitt spår/blad och kan gissa rätt efter man slagit. Det är rätt bra att vara inomhus vid en sån övning eftersom ingen ser bollflykten förutom den som tittar på TrackMan.

Med träning händer det.