Stålebring Golf Academy

Ibland tänker jag om förståelse som man inte borde göra. Att all förståelse hos eleven inte är bra och det är just det som är så avvikande, hur kan jag tänka att förståelse inte är något bra?

Min tveksamhet till att om all förståelse är något positiv för golfarens spelutveckling uppkommer från den oerhörda nöjdhet som en stor del av golfarna känner när de får en strukturerad, tydlig och framförallt linjär analys om deras sving. Det kanske handlar om en snygg och prydlig videoanalys från mitt svinganalys-program eller så lite som en instruktionsartikel i en golftidning. Nöjdhetens storlek som eleven uppryms av är så pass stor att eleven känner en tillräcklighet och det är precis där jag fastnar.

Jag fastnar i hur eleven höjer sin intellektuella förståelse till skyarna och nöjer sig med det trots att ingen motorisk förändring har skett.  Den intellektuella förståelsen ”äter upp” elevens motoriska träning och ingen utveckling har skett. Det kanske är bättre om eleven inte förstår förändringen rent intellektuellt och därmed känner sig mer manad att viga sin tid på övningsfältet att faktiskt försöka öva motoriskt?

Det är rätt påtagligt hur vi tränare gärna vill förklara för eleven på ett strukturerat pedagogiskt sätt för att skapa förståelse men är det verkligen rätt förståelse vi förmedlar, jag blir mer och mer tveksam till det.  Den instruktionen som är tydlig kanske hämmar elevens motoriska träning och den instruktionen som inte är tydlig kanske uppmanar eleven att träna mer motoriskt för att söka sann förståelse. Det är emellertid en del tränare som tjänare en del pengar på att inte bemöta elevens motoriska utmaningar utan istället tillfredställa elevens intellektuella förståelse med linjära analyser. Jag själv jobbar rätt flitigt med videoanalyser, PDF-rapporter och linjer.

När jag pluggade på universitetet så menade en föreläsare att en något otydlig föreläsning var det bästa för det tvingade eleverna att söka mer förståelse själva och därmed ”påbörjades” den djupa inlärningen redan där och då. En föreläsare som var tydlig och som inte alls skapade skäl för eleven att söka sann förståelse blev bara som att läsa en tidning som man glömmer bort när man läst klart.

Att lära sig något nytt är rätt jobbigt och visst handlar det om att inte förstå snarare än att förstå?

Med träning händer det.

Vill du träna golf i golfhallen så finns jag där, skicka ett mail till [email protected]

 

Just nu håller våra juniorer på med en serie av combine test då det är ett bra sätt att mäta säkerheten i varje spelares stockshot, speciellt inomhus då begränsningarna är rätt stora. Innan ska väl också tillägas att svårigheten ökar med TrackMan 4 som ger större skruv i bollen.

 

Vad betyder då ett bra testresultat? Är man grym om man slår sig in bland toppen på high-score med 85-87 i resultat?

 

Nej såklart inte. Det betyder inte speciellt mycket mer än att man kan avgöra rätt längdkänsla och slå hyfsat rakt mot ett rep inomhus. Vad som betyder desto mer är om man inte kan göra ett bra testresultat. Det finns nog ingen bra spelare som inte kan göra ett bra resultat i combine. Det finns heller inte en spelare som endast producerar dåliga combine som kan leverera på banan.

 

Dåliga combine betyder att man är riktigt dålig och bra combine betyder inte att man är bra.

 

Med träning händer det.

 

 

 

En stor del av den mentala träningen som finns utgår från alternativa tankar. Tankar som ska motarbeta/överbevisa/slå ner den obekväma tanken/känslan som personen upplever hindrar hen.  En person som är rädd för att tala inför publik kan ifrågasätta vad rädslan består av och vad som är det värsta som kan hända vid föredraget egentligen. På så sätt kan rädslan tappa sin styrka då personen upptäcker att det värsta som kan hända inte är lika hemskt som som rädslan i sig.

I fallet ovan med den talrädde var just alternativa tankar som ”vad är det värsta som kan hända - är det verkligen så farligt - går livet vidare fast jag stakar mig eller glömmer bort ett ord” själva vapnet mot rädslan. De ska skapa perspektiv på de negativa tankarna och förminska deras trovärdighet. Extremt vanligt tillvägagångsätt i all form av mental träning samt terapi.  

Jag har dock upptäckt att desto mer jag kämpar mot en negativ tanke/fiktiv omedveten föreställning desto mer kontraproduktivt blir det. Är jag slagrädd från tee så blir den slagrädslan mer tillfreds om jag börjar ifrågasätta den. Jag ställer liksom upp på den negativa tankens villkor och just det älskar de negativa tankarna som gärna "tar fighten" och har tusen fiktiva argument som äger även de bästa alternativa tankarna.

Istället för att kämpa så frenetiskt för att bli av med de negativa tankarna kan det vara produktivare att endast observera de som just tankar och rikta fokus på något annat, något större som sin andning eller sin medvetna närvaro här och nu. Budskapet blir då för den slagrädde golfaren att det går att slå ett bra utslag även med slagrädsla, man behöver inte bli kvitt den. En paradox.

 Att lära sig i tidig ålder att negativa känslor samt tankar kan få finnas till, kanske till och med ta dessa i hand och välkomna dom, är nog en smart idé. Det går trots allt inte att tänka bort en tanke men att uppmärksamma sin andning, fågelkvitter och solen som värmer är bra mycket lättare.

Med träning händer det.

 

 

 

Markus Westerberg

PGA Club Professional

B.S Psychology

Author of The Golfer´s Sixth Sense

 

 

 

 

Det här inlägget riktar sig till mina kollegor främst men elever får gärna läsa också.

Har du ibland känt dig osäker när du instruerat en elev och kanske inte riktigt varit klar över vad som är nästa steg för att nå mer utveckling?

Kanske har du som tränare trots noggranna analyser från Shotstohole känt dig osäker över hur du ska angripa Critical Error. Om fallet är så att du känt dig osäker så är det helt naturligt, man kan nämligen inte känna sig säker över någon annans nervsystem.

Däremot så går det förträffligt att skapa ett instagramflöde som utstrålar en säkerhet över hur klubban ska svingas och hur höfterna ska arbeta i nedsvingen och det säljer eftersom det tros lösa ett mycket svårt motoriskt rörelsemönster (golfsvingen) på ett snabbt sätt. Snabba lösningar säljer även om det inte löser problemet. Snabba lösningar lockar på ett förföriskt sätt.  

Det är inte instagramflödet som ska påverka din sving, det är din sving som ska påverka instagramflödet. Det är inte tränaren med en mall som ska påverka din sving , det är din sving som ska påverka tränarens mall. Det går helt enkelt inte att äga någon annans motorik genom att bestämt veta hur svingen ska se ut. Eftersom det inte går att äga en persons motorik så uppkommer därmed en osäker och den osäkerheten är sund och en direkt kvalitetssäkring hos tränaren.

En tränare som tenderar till att skapa en särskild mall till sina elever känns skeptiskt i mina ögon. Jag lämnar absolut plats för att jag kan tolka saken på ett annat sätt men jag ser inte varför jag som tränare ska envisas med att äga någon annans motorik. När jag lärde mig att jonglera med fotbollen som barn så blev jag knappast hjälpt av att ställa mig bredare ifrån början, att böja lite mer på benen i början eller att vinkla fötterna utåt. Jag jonglerade längre och bättre genom att träna på att jonglera, jag ägde min motorik.

Att våga erkänna att vi arbetar med motorik kommer göra golfträningen effektfull och det kommer skapa motorisk inlärning. Det kommer inte skapa snabba lösningar och statiskt nonsens men det kan mina elever gott vara utan. Det är bättre att träna på att slå bättre golfslag.

Med träning händer det.

 

Jag har en elev med rätt vanliga bollflyktsmål, mindre dynamiskt loft och säkrare träffar istället för osäkra skopningar som korta slag. Under säsongens slut har vi tränat på mitt favoritställe vilket är fairwaybunkern för att skapa en träningskontext där feedbacken är både tydlig och omedelbar. Nu börjar inomhussäsongen och vi behöver skapa en så lik kontext som möjligt så därför ska vi bygga vår egen TrackMan i golfhallen.

Vi börjar med att fastställa vad eleven behöver förändra för att skapa bätte AoA och lägre dynamiskt loft. Det handlar främst om att skapa mer skaftlut i träff och samtidigt träffa något lägre ned på klubbladet samt att sänka AoA genom att skapa en bättre säkerhetsmarginal ( säkerhetsmarginalen läser du om i boken Golfarens Sjätte Sinne av Markus Westerberg). Vi börjar bygget!

Först bygger vi en funktion för dynamiskt loft genom att mäta var på väggen i höjdled vi behöver starta bollen för att matcha TrackMans funktion Optimizer, där sätter vi en tejp. Då behöver vi också mäta hur långt bort ifrån väggen mattan står. Då är dynamiskt loft byggt och gäller för en enskild klubba

Vi fortsätter genom att bygga AoA och ”säkerhetsmarginal” genom att slå från en mjuk matta så eleven får kämpa för att skapa en låg träffcentrering. Slår eleven från en hård matta blir alla träffar låga oavsett. Vi kan här också komplettera med att spruta torrschampo på klubban så får vi ett avtryck efter träff. Vi sätter även en tejpbit på mattan efter bollen för att vara säkra på att klubban har en tillräcklig säkerhetsmarginal. Gärna 5-7 cm efter bollen och en tejp med solid klister som eleven ska slå bort.

Då har vi nu byggt en funktion som ger feedback på horisontal gear effect, impact location, AoA och en äkta Low Point tillskillnad från TrackMan som visar en falsk Low Point för tillfället. Eftersom vi också siktar mot ett rep så har vi även byggt en funktion som visar face angle. Så vi har alltså byggt en egen TrackMan som visar/berättar följande värden:

·      Face Angle

·      Träffcentrering

·      Horisontal gear effect

·      Säkerhetsmarginal/ ”Äkta” Low Point

·      AoA

·      Dynamiskt loft

 

Dessutom är vår TrackMan ungefär 220 000 :- billigare än den äkta TrackMan :) 

Med träning händer det!

 

För att sammanfatta mitt förra inlägg och även mitt synsätt i den givande diskussion som blev efter inlägget (facebook) så skulle jag vilja citera rubriken, vi ger eleven statiska lösningar på ett dynamiskt problem som kräver dynamiska lösningar.

En vanlig amatör slicar bollen för att spåret är utifrån och spåret kan och blir fortfarande utifrån om eleven inte lär sig skapa spår och bladkontroll, för att lyckas med detta kan uppställningen hjälpa men inte lösa.

Jag har själv haft en övertro till GUBBS och statiska lösningar, dessa lösningar har för mig visat sig varit mindre framgångsrika i en hel del fall.  Oftast i fall som nedan:

”Jag toppar bollen hela tiden, står jag uppställd fel?”

”Jag har svårt att få till längdkänslan, står jag uppställd fel eller greppar jag för högt upp på klubban?”

”Jag stänger axlarna men jag slicar ändå på banan, vad gör jag för fel?” 

”Jag har svårt att växla mellan olika klubbor, vad gör jag för fel?”

I min vardag är dessa mycket vanliga frågor som uppkommer under dagliga lektioner och frågorna kommer från missuppfattningar om att en statisk ändring skapar en dynamisk ändring. Motoriken som ansvarar för att svinga klubban är så mycket viktigare än uppställningen.

Jag tror att slicaren behöver lära sig att slå en serie av varannan push-hook/slice för att lära sig att känna vad som påverkar skruven i bollen. Jag tror den golfaren som toppar bollen behöver slå slag ifrån olika bollplaceringar. Jag är helt övertygad om att vi når större framgång med dynamisk motorisk träning snarare än att gömma sig bakom statiska lösningar.

Vill du träffa bollen bra eller räcker det med att du ställer upp dig bra?

Med dynamisk träning händer det!

 

En fråga som diskuteras sista veckan bland golftränare är om vi börjar med att ändra klubbblad eller svingspår först hos en slicare. Därför tänkte jag dela med mig av min syn på hur jag jobbar med en typisk slicare.

För mig känns det viktigt att försöka vara transparant mot mina elever. Att vara transparant mot min elev handlar i princip bara om att säga sanningen även om den inte är säljande/lockande. Presenterar vi sanningen om varför en viss bollflykt uppstår så skapar det en realistisk bild av elevens golfspel och gör att eleven förstår sin sving och bollfyktslagarna bättre. Det gör också att eleven blir mindre beroende av tränaren vilket skulle kunna vara ett skäl till att man inte vill vara transparent vilket givetvis blir fel från tränarens sida.

 I min strävan att försöka vara så transparant som möjligt är det viktigt för mig att svaret på om vi ändrar bladet eller spåret hos en slicare är blad eller en kombination av spår/blad. Det känns inte rimligt att säga blad efter som bladet egentligen skapar utgångsriktning på bollen och spår skapar skruv (eller en klack/tå). Blad kan vara en konstruktiv hjälpande justering för att lättare kunna skapa en spårändring med det är spåret som är förändringen.

Några punkter till varför spåret är den primära ändringen:

Spåret skapar skruv, inte blad. Det är sanningen och det behöver vi förmedla till eleven för förståelse om varför en slice har uppkommit och uppkommer i framtiden.

Även om vi ändrar bladet, stänger axlarna och skapar ett starkare grepp så behöver eleven ändå svinga klubban åt rätt håll (inifrån och ut ). Hade det varit en robot så hade GUBBS-ändringar varit helt och hållet perfekta men precis som boken Golfarens sjätte sinne förklarar så är det människor vi instruerar. Att svinga klubban är problemet om man svingar klubban fel, inte att man greppar fel. Man kan hjälpa en elev på traven genom att ändra greppet men eleven behöver faktiskt svinga klubban själv ändå.

Om vi tränar skruvträning med bättre spelare så utgår den träningen nästan alltid från att vi ska svinga klubban åt vänster respektive höger för att skapa en skruvändring, inte ändra greppet för att skapa skruv.

Till sist vill jag belysa det som jag själv tycker känns mest spännande och det är att prova att vända på den sedvanliga lektionsordningen då vi vanligtvis ändrar GUBBS först och sen det motoriska problemet. Om vi ändrar den ordningen och gör tvärtom, ändrar GUBBS kort efter vi jobbat med motoriska förändringar kanske eleven tar större ansvar för sin bollflykt samt förstår att det motoriska förändringen är viktigare än GUBBS. GUBBS äger inte motoriken, motoriken ger GUBBS. Vi tränare bestämmer inte en elevs svingspår genom att ändra grepp, vi underlättar för eleven att skapa en motorisk förändring.

Vad tycker ni andra ?

Med träning händer det.

 

Under min uppväxt var vintern en självklar tid för teknikträning och då närmast menat positionsträning med hjälp av video. Det var helt enkelt svårt att skapa bollflykter mot ett nät sex meter framför mattan. Även om mentalträning och spelstrategi är ämnen man kan beröra inomhus så är sanningen att positionsträning med video var helt klart dominerade delen varje vinter och det var lika spännande att se bollflykten för första gången ute varje vår. 

Nu när TrackMan 4 finns på marknaden med ännu mer avancerad mjukvara vars ambition även är att behandla gear effect så blir det ännu mer trovärdig bollflykt inomhus och vi får massor med information om ”svingsiffrorna”. Den okunniga personen som gärna hittar motargument till TrackMan tror och hävdar såklart att vi ”TrackManowners” bara stirrar oss blind på siffror och att vi inte förhåller oss till verkligheten men det är fel. Det är faktiskt helt fel eftersom effekten av mer tekniska hjälpmedel som TrackMan 4 blir mindre renodlad teknikträning/positionsträning.

För oss har vinterns träningsupplägg blivit mer dynamisk och framförallt mer förankrad till bollflykten som vi nu ser tack vare TrackMan. Det gör att vi har fått möjlighet att träna mer spår/blad-träning ( skala lök, spår/blad-matcher, combinetest, höga/låga-slag etc) istället för positionsträning. Så för mina elevers del har träningen blivit mer spelliknande träning inomhus och mindre positionsträning/teknikträning. Det har definitvit blivit mindre ”sifferjakt” och ibland jobbar vi aldrig med omedelbara siffor utan endast bollflykten.

Med träning händer det.

 

 

Det kan inte frångått många golfare att siffran Angle of Attack ( AoA) har stor påverkan på slaglängden med framförallt drivern. Jag har själv haft många lektioner med ökad carry-längd för eleven genom att skapa en positiv AoA istället för en negativ AoA. Det är smart att skapa längd från parametrar som inte kräver mer klubbhastighet eftersom mer klubbhastighet försämrar precisionen och inte alltid ökar slaglängden för den delen heller. 

You-tube kryllar av grymma videos med övningar för att hitta en positiv attackvinkel men vad som inte är lika vanligt ett resonemang kring vilken attackvinkel som passar för varje spelare. För en ”Iron Byron” ( slagrobot) så är det enkelt för den har inga känslor/nervsystem/minne så den slår alltid längre carry med en positiv AoA, inget snack om saken.

För oss människor, med känslor/nervsystem/minne  är saken annorlunda och i den allmänna instruktionen kring AoA kan det vara möjligt att det saknas fler parametrar när vi bestämmer vad en elev ska ha för mål attackvinkel.

Det är många spelare som inte klarar av att slå upp på bollen eftersom dom är ”skopare” sen tidigare. Det gör att dom inte klarar av slå upp på bollen med drivern för det ”smittar av sig” på övriga klubbor och duffen är ett nervöst hål bort.

Det kan också vara strategiskt rätt att slå mer ned på bollen då nervositet ökar eftersom det skapar en större säkerhetsmarginal ( som benämns i Golfarens sjätte sinne)  och oftast är en motaktion mot just nervositet (lyftreflex etc som benämns i Gofarens sjätte sinne)

En ytterligare sak som talar för att vi bör vara mer tillåtande med olika attackvinklar är att attackvinkeln påverkar spåret och bladet vilket gör att du inte endast ändrar attackvinkeln när du ändrar attackvinkeln.

Slår du mer upp på bollen så rör sig klubban mer inåt (-) och förmodligen också mer stängt och slår du ner på bollen så rör sig klubban mer utåt (+) och mer öppet. Allt beroende på att svingplane är 45 grader vid driver och inte 90 grader.

Ovanstående om svingplane vid 45 grader kontra 90 grader är det nog viktigaste argumentet för hela inläggets resonemang. Det går inte att ändra endast AoA eftersom vi jobbar med en cirkel. Det går inte att endast ändra AoA eftersom vi jobbar med människor och inte robotar.

Med träning händer det.

 

 

”Jag vill se klubban precis i linje med underarmen i position p2 på alla mina elever” är ett exempel på ett uttryck som vissa tränare kan säga, dvs att dom söker en specifik position i svingen oavsett vilken elev som står framför dom.

Det är inte alls fel att söka en lösning eller en specifik position i svingen som är mer upprepningsbar än någon annan position men personligen så rör jag mig mer från det. Jag blir mer och mer influerad av ovanstående bild över hur olika svingar det finns bland vår världselit och inser i större uträckning att vi instruerar människor och inte robotar.

Vi människor har olika anatomiska förutsättningar vilket gör det omöjligt för oss att svinga likadant. En människa klarar av att anpassa sig till sina anatomiska förutsättningar alldeles ypperligt, det gör inte en robot. En robot skulle aldrig klara sig om bollplaceringen flyttades från en punkt till en annan och då blir bollplaceringen extremt viktigt. 

Vi människor placerar vår kropp till bollen olika varje gång vi ska slå (det är osannolikt att vi ställer oss exakt likadant från slag till slag) och lyckas träffa bollen bra ändå. Vi slår sällan från samma läge utan vi slår från olika underlag, olika lutningar, olika vindar och med olika syften med våra slag. Det gör att vår kontext som vi agerar är väldigt föränderlig och inte alls perfekt, vi kan därmed inte träna på att hitta perfekt.

Det är ibland anmärkningsvärt vilket fokus medelgolfare har på att hitta exakt ”rätt” uppställning, bollplacering och jag börjar t.o.m. tror att den träningen förhindrar vår förmåga att slå golfbollen.

Ett talande exempel är om elever som slår mellanjärn flyttas från en förlåtande rangematta till en bestraffande fairwaybunker där dom då helt motsägelsefullt börjar pricka bollen mycket bättre. Hur kan det bli bättre bollträffar från ett svårare underlag?

Svaret på det är att det inte är en robot som slår utan en människa med ett undermedvetet nervsystem som anpassar sig.. En människa av kött och blod som tillåter sitt undermedvetna att anpassa sig skapar (vilket ofta är en duff i sanden innan) en mer direkt träff på bollen. Den förmågan är precis det som framtidens instruktion kommer inrikta sig på mer och mer.

För robotar är perfektion viktig men robotar spelar inte golf och golf handlar inte om perfektion. Golf handlar om anpassningar till det som inte är perfekt. Därför ska vi träna på att slå golfbollar med anpassning till det som inte är perfekt, spelet på golfbanan.

Min vinterträning kommer att inrikta sig mot denna typ av träning.

Med träning händer det!

 

 

Att vara sann mot våra elever är att prata om saker som påverkar bollflykten och inte saker som vi tror påverkar bollflykten. Ibland kan det vara skönt att säga att en statisk sak löser ett dynamiskt problem eftersom det passar våra logiska vänsterhjärnhalvor. Oftast är vår vardag inrutad i struktur och logiska lösningar och det är rimligt för oss att också lösa problem i golfsvingen med logiska resonemang som att en duff orsakad av en skopning blir mindre duffad om vi flyttar bollen närmare höger fot.

Visst är det så att en spelare som duffar, duffar mindre om vi flyttar bollen mer höger i stancen men det gäller bara kortsiktigt och ur ett långsiktigt perspektiv är min teori att det förvärar skopningen. Det låter dock högst rimligt att vi ska flytta bollen mer åt det håll som klubban slår den i marken men problemet är inte bollplaceringen. Jag är nog rädd att vi har använt ordet bollplacering lite för mycket så det har fått många golfare att göra tankevurpor när de ska lösa sina svingproblem.

Jag har sett så många elever med duff och skop utvecklat sin bollträff genom att göra precis tvärtom som "vi tror att vi ska göra", dvs att spela bollen mer mot vänsterfot. Det uppmanar nämligen dom att sluta skopa och börja lösa problematiken på riktigt och därmed långsiktigt. En elev som skopar behöver lära sig att slå ned på bollen, inte att flytta bollen bakåt. Dom skopar och duffar bollen för att dom skopar och duffar bollen, inte för att dom har bollen på fel ställe.

Det blir nästan alltid bättre bollträffar om eleven löser sitt problem och inte jobbar med symptomen. Därför ska en skopare träna på att slå ned på bollen med bollen mer mot vänsterfot vilket uppmanar till att just slå mer nedåt. Lägger man en pegg 10 cm höger om bollen som eleven inte ska träffa tränar man ännu mer på riktigt, att slå nedåt och inte uppåt med sina järnklubbor.

I elevens träning på den riktiga kompetensen att slå ned på bollen blir träningen dynamisk, precis som spelet golf. Då försvinner snart det falska beroendet av en "korrekt" bollplacering, det finns faktiskt inget som heter bollplacering eftersom det dynamiska spelet golf innebär att vi placeras oss till bollen på banan. Så om vi ska märka ord så vill jag hellre kalla det för kroppsplacering. Begreppet kroppslacering uppmanar oss till att träna på reella saker som påverkar slaget ( kordination, perception och programering av nervsystemet) istälet för påhittade statiska saker. Vi får faktiskt inte flytta bollen på banan, där får vi ställa oss intill bollen, i alla olika lutningar och sluttningar som banan kan erbjuda oss, och göra vårt bästa för att träffa bollen före marken och inte tvärtom.

Med träning händer det.