Stålebring Golf Academy

.......Niklas Dahlgren.

Läs och kommentera.

Din egentliga slaglängd


Många medelgolfare har i min mening en skev bild av golf i allmänhet och sin egen golf i synnerhet. Ett skevt förhållningssätt till sina egna förutsättningar som spelare.

Här har vi tränare en roll som ofta blir förbisedd.

En viktig aspekt i det här spelet är slaglängd, vilket jag tycker ofta glöms bort och inte trycks tillräckligt mycket på i instruktionsartiklar och liknande.

Jämförelsen blir ofta med tourspelaren, vilket naturligtvis blir ett problem.

En manlig tourspelare slår idag sin järn 7:a i snitt 160 m. Samma spelare har kapacitet att slå samma klubba även 180 m om han skulle vilja. Men på grund av att precision i sida och längd blir lidande gör han inte det, utan väljer att slå bollen c:a 10 % kortare med alla järnklubbor.

Min erfarenhet är att många medelgolfare vid fråga, påstår att de slår sin järn 7:a 150 m och därmed utgår från den längden vid klubbval. Min erfarenhet är också att dessa samma personer inte skulle kunna slå den klubban ens 1 m längre om de så var tvungen. Endast det perfekta slaget vid full kraft blir alltså rätt längd.

Här ligger en stor del av problematiken i varför dessa spelare inte utvecklar sitt spel och sänker sin score.

Skulle jag bli tvungen att slå järn 7:a från 180 m och därmed järn 9:a 160 m så skulle jag självklart få stora problem med balans och bollträff vilket påverkar riktning och längd.

Utveckla ert spel genom att mäta hur långt ni KAN slå med era klubbor. Ta därefter bort 10% av den längden och där har ni er egentliga slaglängd. Är 150 m ert max med järn 7:a så är er egentliga slaglängd alltså 135 m med samma klubba. Stäm gärna av med samtliga järnklubbor, men sannolikt är det därefter 10 m differens mellan klubborna, d v s järn 8:a 125 m o s v.

Denna ändrig i er strategi kommer med största sannolikhet att förbättra balans och bollträff, vilket som sagt påverkar längd och riktning.

Optimera era förutsättningar för att få era slag i rätt längd och rätt riktning,och det är precis vad golf är,rätt längd och rätt riktning. Inte att spela golf med samma strategi som tourspelaren.

I några av mina tidigare inlägg har jag försökt skriva några rader kring begreppet inre motivation. Just det ordet är speciellt. Det klingar på ett härligt sätt i mina öron.

Inre motivation sägs vara det som återfinns på ett ytterst tydligt sätt när man har intervjuat stora namn inom idrottsvärlden. Naturligtis är det en oftast en blandning av inre och yttre motivation vilket ska tilläggas men en ökad andel av den inre motivationen sägs vara en framgångsfaktor.

Det är också viktig att vi som ledare arbetar för att skapa övningar där exempelvis golfjuniorer känner just inre motivation. Då känner dom att en övning i sig är tillräckligt tillfredställande. Om vi inte hittar den inre motivationen måste vi jobba med den yttre motivation. Den kan vara att alltid ha en glass som pris efter varje "treknack" på juniorträningen. Om vi lockar med glass som pris upplever vi som ledare att övningen i sig ( att slå golfbollar etc) inte tillfredställande för junioren.

Igår fick jag ett sms av en nära kompis till mig. Han är bekant namn i friidrottskretsar och har ägnat hela sitt liv åt träning. Det stod såhär:

Första löppasset avklarat. Intervaller 400x8 med en minut i vila. I min värld där "the topathlets" bor vilar man inte på julafton. God jul Robin"

Visst är tonen i meddelandet smittad av en viss jargong men budskapet är tydligt. Han är nöjd över att ha gjort ett bra pass även på en dag då bara Jultomten arbetar.

Jag vill också belysa att min nära kompis som skickade smset är enskild idrottare. Han hade absolut ingen tränare eller lagkompis som peppade honom att gå ut och springa. Hur det än är så måste det vara större krav på en individuell idrottare än en lagidrottare speciellt i yngre år.

Oavsett idrott, lag eller individuell, så.....



Jul, nyår, påsk eller midsommar...Din motståndare tränar när du vilar!

Med träning händer det. Garanterat!

Jag har sagt till Robin att jag ska skriva några raden på denna fina bloggsida, och här kommer dom:

Robin har under den tiden vi känt varandra ofta påstått att jag är överviktig. Det känns helt ok. Han blåser upp kinderna när han ser mig ibland. Det känns också helt ok. Undrar om jag ska äta pizza idag igen? Också ok. Först och främst, jag mår bra. Det finns människor som bär på extra kilon men ändå mår bra. Nu är det ju inte så att jag skulle vara klassificerad sumobrottare eller medlem på tjockholmen för er som inte vet vem jag är, utan helt enkelt en man som gillar mat och livet.

Vi satt ner och pratade en del om detta för ett tag sedan. Det var intressant, Robin kan mycket, mycket om just kost och träning. Han säger att jag kan tappa 5-10 kg på att bara äta rätt. Det tror jag med. Men jag gillar ju pizza, hallonbåtar och en kaka till kaffet.

Robin säger att jag bara ska dricka vatten till maten. Det är ju så jävla lätt. MEN måltidsdrycken med rött färgämne och socker är ju MYCKET godare.

Robin säger att jag ska äta en rejäl portion med sallad innan maten, inte mandariner och bananer utan sallad. Inte gott, men garanterat bra.

Robin säger att jävulen kommer att ta mig om jag stoppar nått i munnen efter kl 21. Hallå? Lätt för honom att säga som sovit en timme vid det laget. Inte lätt att skippa ett chips eller 22 när Timrå IK släpper in ett mål igen och torskar vid 21.15. Då vill jag ha chips!

Robin säger att jag ska gå på promenader. Ja det är väl klart att jag ska. Men när? På kvällen? På morgonen? Prioriterar annat kan jag säga. Dock helt rätt även här.

Robin säger att man får unna sig riktigt skitig mat en dag i veckan. Det tycker jag är bra.

Så nu har jag varit ironisk bra länge. Allt detta har hänt dock. Robin har berättat hur man ska göra. Och om det är nån jag litar på är det honom, när det kommer till kost och träning.

Har jag tappat några kilon sedan vi snackade? Nej antagligen inte. Men jag vet att det skulle fungera, garanterat. Som en vis man har sagt till mig en gång: ”Filip, kom ihåg att viljan är en muskel, den kan tränas upp” Intressant och antagligen sant. Det är något som jag ska ta och börja göra. Träna viljan alltså, och med det så kommer jag att äta en portion sallad före mina måltider. Inte äta efter 21.00. Kommer att gå på promenader. Och summa summarum kommer jag med all säkerhet att må bättre.

Men på söndagar kommer den lokala pizzerian att se mig igen. Det är viktigt, jag är polare med dom nu.

God Jul

Filip

Min mentorskollega och kurskamrat har skrivit en gästkrönika. Robert är verksam som Headpro på Kallfors GK, en fin klubb!

Läs och njut.


Robin är en väldigt klok människa och jag förutspår en lysande framtid för honom som golftränare, det är en ära att ha blivit tillfrågad om att skriva en gästkrönika.

Jag håller till stor del med Robin angående hans tankar angående studios. Jag arbetar själv i en studio och det ger en alldeles fantastisk lektionsmiljö och det höjer värdet på själva lektionen. De flesta elever känner sig tryggare där och att inte behöva störas av andra golfare under lektionen med en kopp kaffe är ett mervärde.

I samma bok som Robin har läst så går det också att läsa att den bästa träningen bedrivs i så lik miljö som möjligt som där idrottaren spelar sin match/tävling. Där uppstår det ett problem med en studio för enligt mig så stämmer det inte så väl överens med det som lärs ut i träningsläran. De flesta golfare bedriver sin träning på en rangematta och den träningen är enligt mig helt fel vilket även stämmer överens med träningsläran. Underlaget på en rangematta är ganska långt ifrån det underlag som vi spelar golf ifrån. Alltför ofta så hör vi tränare spelare säga att det känns bra på rangen men på banan stämmer inte spelet. Hitta en miljö som är så lik tävlingsmiljön som möjligt och träna där. En studio är ett perfekt ställe att ta del av teknik och träningstips från din pro men du ska inte stå och nöta där timme efter timme om du vill prestera bättre resultat på banan. Då ska du slå från gräs och det är också bra om det är andra människor som ser dina slag.

Jag påstår inte på nåt sätt att jag är en bra golfspelare (jag har spelet med många bra spelare och vet hur långt efter jag är) men jag har i alla fall lyckats vinna två gångar på den nordiska touren och gjort en del tävlingar på Challenge Tour. Under mina år som proffs så har jag aldrig tränat golf i en studio. Under hela min karriär genom pojklandslag och proffsspel så har jag upplevt att svenskar är oerhört mycket mer fixerade vid tekniken och en bra sving än andra landsmän. En engelskman är mycket mer intresserad av att få bollen i hål på så få slag som möjligt oavsett hur det ser ut, det är en helt annan sak än att svinga bra. Precis som Robin säger så är teknik en väldigt liten del av idrotten och så även golf.

Visst måste du ha en grym teknik för att bli en världsspelare men för bli så bra som de flesta är nöjda med så räcker det riktigt långt med ett vasst närspel. Att slå bollen bra är inte samma sak som att göra bra resultat. Lägg din träning på slag från 100 meter och in så har du en lysande karriär framför dig.

Trots dessa ord så skulle jag som tränare skulle jag aldrig byta bort studion, där ger vi eleven vägledning för att bli en bättre spelare och eleven blir bättre av den vägledningen tillsammans med egen träning från gräs och inte under ett tak på en matta.

Tack Robin för att jag fick äran att göra en gästkrönika!

Idag var jag och kikade på en elev som jag arbetar med på ljustadalens skola. Han är med i en kör och uppträdde på kulturmagasinet. I kören som uppträdde var det en del av barnen/ungdomarna som uppträdde solo.

Ja, vad kan jag säga om det. Det är något fantastiskt med soloprestationer, speciellt i unga år. Det är något kittlande, pirrigt och riktigt coolt om jag får uttrycka mig så.

Allt som ett solonummer för med sig är fantastiskt. Förberedelserna, nervositeten, pirret i magen, och framför allt stunden då allt ska levereras är riktigt lärorikt.

Det var kul att titta på. Så mycket kan jag säga. Oavsett om det är golf, musik eller vad det nu kan vara så är det mäktigt att se en ung människa utföra något som kräver färdigheter under press. Precis lagom utmaning i förhållandet till personens färdigheter är grejen. Då är det FLOW.

Jag passade på att utföra en okulärbesiktning i biblioteket också...Där hittade jag en av dom bästa böckerna jag läst,"Varje slag måste ha ett syfte"

Det är nog väldigt många människor som besöker diverse "träsk" ikväll om man kan utrycka sig så. Jag ska faktiskt ta ett besök i ett välkänt träsk jag också, nämligen teknikträsket!

Min gode vän Filip Modig har nyss varit där. Jag snackade med honom igår senast. Han sa att det var obehagligt där. Folk gick runt och yrade om vinklar, grader och positioner iklädda tvångströjor. Det fanns inga golfbanor där tydligen. Det fanns bara ranchmattor. Det var ingen där som visste hur man spelade golf på en bana!

Ikväll ska jag på "afterwork" med Niklas D och Jonny H. Då jäklar ska vi tala teknik.

Idag träffade jag en person som är sjukgymnast och utbildad PT. Han besitter även stor erfarenhet från träning med elitidrottare.
Det var den första tränare jag träffade när jag började träna. Jag var då femton år.
Idag hälsade han på mig och vi utbytte några få ord. Han var fåordig. Han sa:
- Robin, du har utvecklats bra. Tänk om du visste det du vet nu när du kom till mig när du var femton.

Tänk om du visste det du vet nu när du var femton.

För mig var det ett smart uttalande. Ska man utvecklas måste man ha kompetent folk runtomkring sig. Så är det bara. Det är kul när personer som har åsikter och ideer vågar säga dom i en avslappnad miljö. Det lär jag mig så mycket på.

                  
Här kommer en mycket intressant gästkrönika av en erfaren kurschef för den svenska tränarutbildningen. Anders är en nyfunnen vän till mig som i mina ögon är en ytterst klok människa. Jag skulle gärna ha Anders som coach i många olika delar av livet.

Tack Anders,






"Våga ge mindre för att ge mer"

Den amerikanska golftränare Chuck Hogan skriver i sin bok "Rethinking golf" under rubriken - How to confuse a brain" - Its easy to confuse a brain. All you have to do is give it too much to think about at one time. Han fortsätter ... Here is a short list of how NOT to be able to learn any subject:

1. Dont know where you are going, what you want or why you are learning this subject.
2. Learn misinformation.
3.Go fast and fail to fully learn one chunk before going on to the next.
4.Take on lots of advice from multiple teachers.
5.Have a muted or impresicise model from which to learn.
6.Attempt to learn in a way that works for somebody but not for you. (Storlek 42)
7.Have no way to recognize when you have got it.
8.Make work out of learning. Dont enjoy the learning.
9.Make this subject to important.
10.Feel that the whole matter is a test.

Min kommentar är - Ja, vi golftränare har en tendens till att göra våra lektioner för innehållsrika. Syftet är gott men hjälper vi eleven genom att ta för stora steg åt gången? Mitt råd - Våga ge mindre för att ge mer.

Anders Myhrberg, golftränare.

Snart är det jul. Julen är för mig den tiden på året som är så långt bort från golfspel som det bara går. I jultider handlar folk mycket presenter och då hör man ofta att det ALLTID är tanken som räknas när man ger bort presenter. Så har jag blvit uppfostrad och alltid tackat när jag fått strumpor av mina äldre släktingar när jag egentligen ville ha Titleistbollar.

Jag tar upp resonemanget kring julklappar för att jag tycker det beskriver ett förhållande mellan en konkret handling (köpa julklappen) och en tanke/ide hos en person.

Om vi tar ett annat exempel där vi har ett någotsånär liknande förhållande. En golfjunior som ser sig själv "satsa stenhårt" på golfen. För det första så är begreppet "satsa stenhårt" extremt subjektivt. Det går inte att definiera det begreppet och det ska vi inte heller göra tycker jag (!), det är det som är grejen!

Istället så kikar vi på den andra delen i förhållandet, nämligen själva handlingen. Det är den som jag tycker är viktigast. Om junioren är ute på övningsfältet 08.00 sharp på sin lediga dag och övar i flera timmar då säger det så mycket om personens ambitionsnivå. En sådan person har jag hemskt svårt att inte ge stöd till i form av avtal med leverantörer eller kostnadsreducerad träning etc.

Jag tycker den konkreta handlingen är viktigast i bedömmandet av en juniors eller för den delen seniors ambitionsnivå. Helt klart. En viktigt del i detta är hur jag  som instruktör beter mig. Min uppgift är att göra golfen så rolig som möjligt och lyfta fram juniorens potential. Där har jag en stort ansvar som jag måste hantera på ett varsamt sätt.

Så, i jultider räcker det med tanken men på sommaren är det den konkreta handlingen som ger resultaten.

Med träning händer det. 

Jag besökte det inte så fashinobla träsket idag. Där fann jag ovanstående bild.

Den gamla 80-tals uttrycket " the swings sends the ball and the blade bends the ball" får sig en liten törn av bildens budskap...

Man kan lugnt säga att i golfbranschen så finns det tusen olika svingteorier och lika många åsikter som stjärnor på himlen.




Jag har tänkt på mitt förhållningssätt till andra golftränare. Jag har pratat mycket med en trevlig, rolig och jordnära person om just andra golftränare.

Filip Modig heter han och han är Headpro på Hudiksvalls golfklubb. Han har glimten i ögat och jag skulle gärna gå en kurs hos honom.

Vi frågade oss om det inte är helt bisarrt att vi sitter och kommenterar andra golftränare till höger och vänster och tycker till om "deras" svingteorier, arbete med spelare och gud vet allt. Vi är dock inte unika. Långt ifrån.

Huvudargumentet till vår insikt är ju att vi har aldrig sett dessa golftränare gett en golflektion överhuvudtaget. Inte en enda fullvärldig golflektion!

Jag ska inte kommentera andra som jag inte sett, inte ens Leadbetter, Sean Foley eller Butch Harmon. Dom har ju aldrig träffat. Jag ska dock fortsätta att samla på alla deras böcker. Lära mig allt jag kan om dom. För det är ett bra sätt att skaffa sig en liten bild av deras golfinstruktion.

Sen ska jag ha studiedagar i sommar. Precis det ska jag ha. En är redan inbokad. En erfaren PGA-tränare kommer upp från Kalmar till Öjestrand GC. Under en hel dag ska han observera mina lektioner. Det kommer bli lärorikt. Då jäklar ska vi diskutera golf ;)

Lite matematik kring målsättningen på 5%

Att träffa en cirkel med konstant storlek.

Om man ska träffa en cirkel med konstant storlek, t.ex. en green så kan man få ett jämförelsetal f på hur svårt det är att träffa cirkeln genom att dela cirkelns area A med slagavståndet d till cirkelns centrum.

Om avståndet d är stort får man ett litet tal (kvot, förhållande) f och slår man från ett litet avstånd d får man ett större f. Stora f betyder alltså att det är lätt och små f betyder att det är svårare. På detta sätt har vi rangordnat svårigheten från olika slagavstånd. Däremot anger dessa jämförelsetal inte någon exakt svårighet. Talet f för 50 m är här dubbelt så stort som från 100 m men vi tycker nog inte att det är verkligen är dubbelt så svårt från 100 m. Däremot kan vi hålla med om ordningen, t.ex. att det är lite svårare från 51 än från 50 o.s.v.

Att träffa en cirkel med varierande storlek.

Antag att vi slår från avståndet d och vill komma inom 5% av detta avstånd från målet. Då är vi alltså nöjda om vi lägger oss inom en cirkel som har radien d/20. Sen gör vi precis som tidigare, d.v.s. dividerar den godkända cirkelns area A med avståndet d för att få vårt jämförelsetal f. Enda skillnaden är att nu kommer cirkelns area att variera beroende på från vilket avstånd d vi slår. Beräknar man detta får man följande:

                                                                  (där  3,14).

Vårt jämförelsetal f är här en fast konstant gånger avståndet d, (man säger att f är proportionell mot d). Det betyder att om vi som tidigare jämför från 50 respektive 100 meter, får vi nu omvänt resultat. Nu ger 100 m dubbelt så stort f som 50 och det blir alltså ”dubbelt så svårt” när vi halverar avståndet. Vi inser att modellen även antyder att det blir oändligt svårt att uppfylla 5%-regeln om d blir väldigt litet, t.ex. om man slår från 2 cm och bollen ska stanna inom 1 mm.

Det blir alltså betydligt svårare att klara 5%-regeln när man har korta avstånd men detta motverkas naturligtvis till en del av att man där har lättare klubbor och bättre överblick.

Det var nog säkert för fem eller sex år sedan jag för första gången stötte på begreppet och framförallt målsättningen 5%. Sen dess har jag hört begreppet med jämna mellan rum.

Låt mig förklara vad 5% står för. Om jag står med en wedge kvar och har, låt oss säga, 100 meter kvar till flaggan. Då ska jag ha som målsättning att komma inom en radie av 5 meter från flaggan. Det blir just 5 meter därför att 5% av 100 meter är 5 meter.

Om man uppfyller 5% då har jag vid flertalet tillfällen fått höra att det representerar "elit" och att olika landslag har haft detta som mål.

Det jag intresserar mig för är matematiken bakom detta. Det är speciellt. För när jag tänker i procent så tänker jag förhållande. Vitsen med en procentsats är att den ska vara generell och påvisa ett förhållande som jag hela tiden kan använda mig utav som en preferens.

Hur kan det då vara enklare att hamna inom 5% från 100 meter än 5% från 1 meter?

Att hamna inom 5 cm från 1 meter är obeskrivligt svårt. Inte alls lika lätt som att hamna inom 5 meter från 100 meter. Faktum är att inom 5 meter från 100 meter skulle nog inte många duktiga spelare på ET vara nöjd med under en "flowrunda" för övrigt.

Märklig matematik.



Jag kommer låta Hans A i klassen TU10-13 räkna på denna ekvation. Så får det bli!

Vad man än håller på med måste väl hängivenheten till processen vara den viktigaste framgångsfaktorn. Är jag inte hängiven lägger man väl av med det man sysslar med ganska snabbt?

Känslan av att vara hängiven till något är fantastisk. Då kan man lyckas med vad som helst tror jag. Om man är hängiven under en långt tid till något, år efter år, då sker det magi.

Idag hände det något roligt. Jag arbetar inom skolans värld också. Lärorikt till tusen. Just på fritids hände det fantastiska. Hängivenheten visade sig rakt framför ögonen på mig och hör och häpna:
- Jag var på väg att döda den helt och hållet!

Den här episoden kan vara en metafor till den största framgångsfaktorn av dom alla. Jag tror bestämt det.

Det började med att jag satt och sorterade kortlekar som hade kommit i oordning. Flera kortlekar låg blandade och jag skulle ordna upp det kaoset.

När jag sorterat alla kortlekar så lade jag dom på sidan och då kommer det en flicka, 10 år gammal och sätter sig bredvid mig. Det var ganska sent och många av barnen hade tråkigt ( fredageftermiddag och alla väntar på sina föräldrar). Då sker denna dialog mellan henne och mig:

Flickan - Är du klar med kortleken?
Jag - Jag är klar med den. Jag har precis sorterat den.
Flickan - Vad synd!
Jag - Vaddårrå?
Flickan - Jag älskar verkligen att sortera. Det är det bästa jag vet.
Jag - Jaså, vad kul!
Flickan - Jag tar en av kortlekarna och stökar till den så kan jag sortera den igen. Jag älskar det!
Jag - Men den behövs inte sorteras. Den är redan färdig.
Flickan - Men varför kan jag inte sortera den igen?
Jag - Jo. Det kan du väl. Ta den du. Det är okej.
Flickan -Tack. Det kommer bli roligt!!

Ovanstående skriftliga dialog är så nära det exakta meningsutbytet som man kan komma. Flickan fortsatte att sortera kortleken och la sedan tillbaka den i lådan. Sorterad och klar. Med ett leende på läpparna. Ett stort leende.